ginah

Hur fort gick inte 2014? Helt otroligt. Jag sa till mig själv för ett år sen att 2014 skulle bli ett jävligt bra år. Det blev det inte, det blev ett händelserikt år. Ett år med för mycket kaos, för mycket slit men jävligt bra jobb. 

2015 ska bli mitt egna år, jag ska vara snäll mot mig själv och bara göra saker för min egna skull. Prio 1 = Gina. Bara jag jag jag. För jag har en del att ta igen. 

Årsresumé kommer i början på nya året. Puss och gott nytt år mina vänner. 

Bör verkligen ses, den liknar Shutter Island en del, eller ja, iaf påminner. 

Under kvällen har vi haft rimstuga och slagit in ännu mer paket. Visste inte att vi hade en talang i huset på rim, den yngsta här dominerade rejält på den fronten, hejsan så duktig Linn är på att rimma. Jag förstår inte vad som hände med årets "vi ska inte ha så mycket julklappar i år då vi både ska till New York och Barbados". Verkar som att familjen inte riktigt kan hålla sig i PR heller. #familjensomtokälskarjulklapparellerharförmycketfantasi 

Dålig uppdatering för dagen här ledsen för det. Det är för att jag typ vaknade, åt frukost, gjorde i ordning mig och sen åkte jag och fina syskonen till stan för att handla de sista julklapparna och avverka systemet för juldagen. Det kanske inte var det smartaste vi gjort, var ju tydligen löning idag, hade glömt bort det lite så man skulle kunna säga att vi var ju inte ensamma i stan. Men mamma jobbade denna dag, (vill ju umgås så mycket som möjligt med dem när dem är hemma) därför tänkte vi att vi kunde köra stan idag och handla alla julklappar till mamma.

 

Men nu kom vi hem, vi har alltid minijulafton ikväll med ostbricka, provsmakning av julbordet och självklart Bingolotto! Love it. Om vi är taggade? Oh ja!

 

Träningspass nummer 2, här kommer en sammanfattning av det:

Sjukt bra musik i öronen, energi, tom mage (jag ser de som bra då jag känner mig lättare) och en massa jävla anamma så körde jag ett riktigt intervallpass. Fan vad duktig jag är. Så himla glad att jag valde at prova och inte ta den lätta vägen. När jag kom i mål efter 5,5 km var jag både färdig, endorfinfylld och nöjd. Heja mig alltså. Nu ska jag igång!

 

Dagen har varit lugn, en fin frukost med la familia, gick över till min kusin som jag inte träffat på toklänge. Vi babblade i timmar. Så himla mysigt. När jag kom dit så luktade det precis som när vi var barn, vilka minnen som kom upp. Jag och min kusin Louise hängde konstant som små, vi har bråkat, skrattat, pratat hemligheter och hon är en otroligt fin del av min barndom. Jag blir alldeles varm av kärlek när jag tänker på hur fina minnen vi har tillsammans och att vi ännu har kontakt. Även om det inte är så ofta så vet jag att när vi väl ses kan vi prata om allt. Vi har liksom gjort allt från koreografier till danser, tagit supermånga selfies och haft hemmadisco med barbies och haft långhopprep som har gått varmt. 

Idag är hon bosatt i Norrköping och jag i Västerås och jag hoppas på ett 2015 där vi ses något oftare.

 

Sen kom jag hem till min familj igen, där det är full fart som vanligt, passade på att ta en selfie med syrran och hennes nya kille. Vilken grej. Ikväll ska vi se hunger games 2 för mammas skulle, hon säger att hon inte gillar den hemska historien men jag ser ju ändå på henne att hon är toknyfiken på kärlekshistorien att hon kommer inte kunna hålla sig!

 

 

Vilken himla mysig söndag jag har haft. Började dagen med att baka lussebullar, saffransbullar och saffranskrans till julafton. Det doftade så gott. Vid lunchtid tog jag en långpromenad i högt tempo och det vart ett ganska bra träningspass. Längesen jag tränade nu. Jag känner lite dåligt samvete för det, för min kropp behöver röra på sig men de var en sund människa i mitt liv som sa till mig att jag skulle sluta att titta bakåt åt vad jag kunde gjort bättre och blicka framåt. Då känns det bättre. Det är så jag måste fokusera.

Träning är det jag stryker direkt i mitt liv när jag blir stressad, det är rätt synd, för jag tror att fysisk rörelse kan få mig att känna mig lugn och i balans. Det blir som att jag kräks på att ta ut mig så jag vill spara all energi till att göra ett bra jobb och satsa på karriären, men om jag plockar bort träning så får jag ingen ro och ingen balans. 

 

Det är ingen annans fel att jag har varit stressad, det är jag själv som stressar upp mig, jag tycker att det har varit jobbigt att jag inte riktigt har varit kry, det har varit jobbigt att äta medicin men de som framför allt har varit jobbigt är att jag inte haft någon energinivå. Och då blir det ingen träning för mig. 

I somras bestämde jag mig för att jag skulle gå ned i vikt, bestämde mig för att ta tag i de som jag gått upp under de åren sen jag blev sambo (ja sambofällan drabbade mig med säger jag med glimten i ögat), jag satte ett mål att jag ville tappa 20 kilo tills vi åkte till Barbados. Men det vart så tufft, och jag är jättebesviken på mig själv. Jag borde inte vara det, jag har liksom gått ned 7 kg sen i slutet på juni och vad mer kan jag begära av mig? Det är ju inte så att jag vart arbetslös efter sommaren och frisk som en nötkärna, utan om jag tittar tillbaka så har det varit tufft.

 

Men, jag känner att jag börjar bli bättre, dock rätt svag i bålen och rygg, ska prioritera detta när jag tränar så jag också orkar bära upp mig själv på ett bra sätt. Och avsluta dagen på samma sätt som idag för att belöna mig själv, bubbelbad med överflöd av bubblor, doftljus och musik...

I januari får jag en mellanlandning, flyttar in till en tjejkompis 1:a tills jag får nycklarna till min 2:a vilket är 1:a februari. Jag har mycket att packa ihop, allt är inte delat riktigt ännu men de går förhoppningsvis smidigt. 

Nu när jag är på Gotland ser jag det som en oerhört bra möjlighet att samla in all kraft och njuta av tiden. Läka, ge det tid och ta hand om mig själv. 

Allt den här morgonen har klaffat, tog en dusch, packade det sista och lyssnade på musik hemma i lugn och ro. Ingen stress, väldigt ovanligt för mig som jämt kommer på en miljon saker jag måste göra innan jag åker ;) 

Jag var hos tandläkaren i förmiddags. 2900 kr fattigare. Den var lite sådär halvroligt innan jul, men då är det tur att man har en buffert för oväntade utgifter, för det kan jag lova er att den summan hade jag inte räknat med ;) 

Idag jobbar jag för mig själv i ginagina på ABB industrigymnasium. Sitter med strategier och planering. Jag är lite för trött och för flammsig för det. Vill bara hitta på en massa annat, som typ att gå ned och coacha eleverna. Den här skolan är så himla rolig, jag mår bra av att få jobba här. Kollegan bredvid mig gör en video till deras avslutning och en del av innehållet är selfies från lärarna/personalen. Sjukt kul. 

 

Ett av UF-företagen jag coachar är The Bucket List UF. Så himla häftiga och duktiga och jag blir stolt när jag ser deras framgång. Deras grafiska profil är supersnygg och jag tycker verkligen ni ska spana in dem. 

 

Lite svårt att fokusera om på föreläsning efter den dåliga starten, men det gick bra. I dessa stunder är jag så glad att jag är en grym projektledare och att jag alltid förbereder mig väl! :)

På schemat idag har jag möte på HK-kontor om ett spännande koncept sen bär det av mot Ludvika och föreläsning med eleverna. Den här gången ska bi prata röda tråden genom företaget, en tävling och dess rapporter och hur dem slipar sig bäst för att göra ett bra intryck gör kommande jury och pitchar. Så roligt att träffa eleverna! :) 

Charmen med att ha två arbetsplatser är att dagarna bli väldigt varierande, mycket olika arbetsuppgifter och utmaningar. Imorgon på förmiddagen ska jag till Örebro för att ha personaldag på vårt huvudkontor, på eftermiddag ska jag coacha elever och få några som sitter fast att börja röra på sig. Kvällen avslutas med julmarknad på skolan för UF-företagen. 

Det svåra med att ha två olika arbetsplatser är att ställa om sig, vara skärpt och minnas. Går jag från den ena till de andra stället gäller det att det inte tar för långt tid att komma igång där man avslutade. Viktigt att jobba på, vara effektiv på ett smidigt sätt. Därför är lappar min räddning. 

Jag bör dock börja skriva lite finare lappar till mig själv, som typ den här.. 

Jag kan tycka det är mysigt att resa, särskilt när resan är mellan en timme till max 3. Förutom när man hamnar bredvid någon som luktar illa. Som nu. Jag är parfymallergisk och det är någon som har så stark parfym (som jag aldrig hade valt och som nästan luktar gammal mysk kattpiss) att jag funderar på att flytta på mig. Jag tror personen tyckte att det var en bra idé att begrava sin svettlukt med halva parfymflaskan..  Men annars så, resa är egentligen mysigt ;) 

Jag får inte någon riktigt julstämning i år. Jag brukar lyxa och vara ledig över jul vilket innebär en hel del julledighet. Ärligt talat har jag gått på ledighet vid lucia dem senaste två åren. Detta år går jag några dagar innan julafton. Jag vet inte varför känslan inte kommer, kanske beror det på;

Tokgalet hur dagarna spinger iväg. Jag jobbar mycket och inte speciellt kontinuerligt (varierade arbetstider) vilket gör det lite svårt för mig att hänga med, mina sociala medier ligger efter en del kan jag lova. Men jag gör ju så gott jag kan, jag är också människa.

 

Ibland är jag så lustig, tycker jag själv alltså. För jag är absolut inte min egna bästa vän. Det är mitt nya nyårslöfte; ATT VARA SNÄLL MOT MIG SJÄLV. Jag har jobbat mer än heltid dessa höstmånader, kört på med ideellt arbete vid sidan om, gått igenom en seperation med tillhörande sälj av bostadsrätt m.m., drivit på bolaget, åkt på influensa och är inne på medicinkur nr 3. 
Jag sa till mina kollegor härom dagen att jag känner mig så sliten och trött. Jag tycker att jag försökt äta klokt, sova bra och tagit friskt luft (hållt igång och träna vore absolut att överdriva) men ändå så är jag så seg. Och imorse föll poletten ned, jäklar vad skönt det var att förstå vad det är för något: Min nya antibiotika. Kur nr 3 dödar typ mig, iaf min energi. Men vad skönt det ska bli när jag blir frisk. Så skönt. 

 

 

Den här dagen startar jag med Frukostklubben, för att sen vidare till styrelsemöte för ung företagsamhet, för att sen tillbaka till kontoret och jobba, för att sen förbereda och fixa allt inför Handelskammarklubben, för att sen genomföra den. Roligt roligt. 

För att jag bara måste vara lite tjejig också. Hur kan jag alltid ta sönder och maska mina strumpbyxor. Okej om vi pratade 15 den men nu pratar jag 40 den, det är ju inga supertunna. Ändå lyckas jag fasta i stolar, ringar, bord m.m. Blir nästan lite imponerad av mig själv hur jag lyckas ;) 

8 december? Det är tokgalet. Jag har inte en enda adventskalender hemma och har ingen aning om vad årets julkalender handlar om. Vad märkligt att tiden springer iväg.

Min kropp vill ta semester, den är lite trött och grinig och värker på flera ställen. Dock är mitt sinne och mitt huvud friskt. Jag får vara glad för det, livet hade kunnat vara så mycket jobbigare annars. 

Jag har mycket på jobbet idag, tyckte jag jobbade undan förra veckan men de liksom bara bygger på med uppgifter. Imorgon är det Handelskammarklubben och det är mycket fix med den, vi blir rätt många imorgon och kommer hålla till på Västerås Slott. Det är trevligt med Handelskammarklubben.

Annars då? Jo jag tycker konstant att min kalender är inbokad, mycket att hinna med. På privata plan känner jag mig lite rörig, försöker pussla och planera framtiden (egentligen januari som känns som en galen månad innan jag åker) men jag gör alltid så gott jag kan. Nu har jag fixat ett litet team som är inbokat till helgen jag flyttar. Det blir sista dagarna i januari/början på februari. Man skulle kunna säga att jag kan hämta nycklarna, har en dag på mig att flytta för att sen dagen efter på morgonen lämna Västerås och ta mig vidar till Arlanda-New York, för att sen efter några dagar med party, shopping och firat mammas födelsedag åka vidare till Barbados. HÄRLIGT! Bara att tagga till.

 

Men tillbaka till verkligheten, jag har en rolig lunch idag. KRAM

Söndag. Jag känner mig så himla lyxig. Jag går omkring här hemma, plockar och fixar ensam i lägenheten, är inne på tredje maskin tvätt och har planterat om lite blommor, tagit fram adventljus (en vecka för sent) och jag njuter så mycket. Den här lägenheten är så fin. Jag önskade att mamma och pappa fick uppleva den färdig, dem hade varit så stolta över mig. Det är läckert hur jag bara älskar att vara med mig själv den här dagen. 

 

Igår var jag ute på krogen i Västerås för första gången på väldigt väldigt länge, sen i augusti/september tror jag. Det var verkligen märkligt. Som singel också. Jag var super obekväm, men det var också lärorikt. Det är sällan jag är obekväm och lite tillbakadragen. Jag kände liksom av den här så kallade köttmarknaden. Kände mig bevakad och iakttagen under kvällen. Konstigt hur det kan bli. Sen så kom jag ju på att det var ju när jag flyttade till Västerås, alltså mer än 3 år sedan som jag upplevde samma grej = ovant.

 

Jag har en stund att njuta av dagen, ikväll är de alumnimöte för att gå igenom vårens planer och aktiviteter. Jag funderar på vad jag ska hitta på nu. Vi hörs lite senare.

Igår hade vi en galet rolig kväll, först middag på något grillställe för att sen skaka rumpa och parta på Berns. Så jäkla roligt. Jag tror vi släckte lampan imorse efter 5.00 någon gång = lite trött Gina. 

Vi har lite paus här på konferensen, lång agenda med många punkter att diskutera. Nu, fika! 

Dem här personerna ligger mig så nära om hjärtat, vi har lika värderingar, intressen och mod & vilja. Jag avgudar dem allihopa. 

Annars då, trevlig helg! 

I vissa stunder alltså, ni vet när man möter dem där stunderna som man inte vet om man ska skratta eller gråta. Så har det varit för mig den senaste månaden ett flertal gånger. Så, låt mig få be om ursäkt en gång för alla så kanske vi kan släppa det här skämtet sen eller lägga fokus på det som faktiskt är viktigt?

Jag vet inte om ni minns att jag berättade att om det är något som jag ska ta med mig genom denna process så är det att det blir så himla tydligt vilka som verkligen bryr sig och vill att jag ska må bra. Jag får alla möjliga kommentarer och blickar av personer jag känner halvbra och det är fullt okej för mig, för dem känner ändå inte mig. Ibland snälla blickar också. Men här om dagen vart det bara för mycket, och är det något som gått mig på nerverna så är det Mr. Jantelag. Alltså allvarligt, nu på datorn, genom texten, jag freakar ur. Typ. 
Dem som följt mitt Västeråsliv vet att jag kanske inte bara umgås med människor i min ålder, dels för att jag har haft en äldre pojkvän men också för att 80 % av min vardag (sorgligt eller inte, det avgör du) består av karriär och jobb för mig. Men jag älskar det. Då blir det liksom inte så vanligt att människorna är i min ålder. Och egentligen struntar jag i det, jag bara älskar personer som är duktigare än mig och människor som har mer erfarenhet, för det som blir grejen är ju att jag lär mig och utvecklas varje dag. Sen vilken ålder dem har det är inte relevant. Men detta blir ju också folk (läs medelålders kvinnor) allergiska emot. När jag flyttade hit hösten 2011 så kände jag ingen, när jag tog examen våren 2013 kände jag några, när jag däremot jobbade hårt på Handelskammaren under hösten förra året så lärde jag känna så många. Byggde upp mig, byggde upp mitt. Jag var glad, jag var nöjd och så stolt över det näringslivet och kontaktnät jag har funnit. Det vet ju minst sagt ni läsare. Men allergin bland människorna bli större, allergin är en blandning mellan avundsjuka och jantelag och man skulle kunna säga att den sätter sig fast hårdast på företagsledare/framgångsrika kvinnor i åldern 35-50 år. Gud vad vissa inte tycker om mig. Egentligen vet jag inte varför, för det är ju inte så att dem försökt lära känna mig men ändå möts jag av så syrliga kommentarer och blickar. Och det lustiga är att det handlar egentligen bara om en sak, min ålder. 22 årig tjej. Gina som jobbar på Handelskammaren, driver aktiebolag vid sidan om, har visioner och mod och vill saker. Och är så jävla redo att jobba för dem. Gud vad det sticker i ögonen, som tusen nålar som ger smärta ända in i själen. Det är så lustigt också hur jag kan se detta, höra detta, uppleva detta. Hur de bubblar igenom och läcker ut för vissa i form av påståenden och frågar (rangordnar de vanligaste):
1. Har inte du lite för bråttom, man behöver inte göra karriär?

2. Är inte du lite för ung för att arbeta på Handelskammaren?

3. Din företagsidé är mer lik en UF-ide än en "riktig" företagsidé?
4. Har du ens nå vänner i din ålder?

5. Har dina föräldrar alltid puschat dig? / mycket prestige hemifrån?

6. Föreläser du?! (sägs alltid med en sån där påhittad överraskande min)

7. Du ska passa dig som ung tjej, männen är bara ute efter en sak.

 

Alltså allvarligt, minst en dag i veckan kommer en ny kommentar. Det här är bara några exempel på allt vad jag får höra. Men jag har liksom lärt mig att hantera det. Men läs nr 7 igen, allvarligt, tror ni jag är född igår eller? Jag har koll. Jag skulle aldrig någonsin låta någon nyttja att jag är ung tjej på det sättet. Det gör mig bara illamående. Jag har väl någon värdighet på mig själv. 

 

Så, en gång för alla, låt mig få be om uppmärksamhet och ursäkt till alla kvinnor som jag går på nerverna för:

Förlåt mig för att jag alltid har varit nyfiken och tar hand om de tillfällen som ges attt lära mig nya saker, förlåt mig för att jag är installerad och född med att ha en positiv attityd, förlåt mig för att jag är flexibel och öppen för förändring och förslag, förlåt mig för att jag hade sådan bra dialog med mina föräldrar som fick mig att tycka att världen är rätt intressant, förlåt mig för att jag ägnat fler timmar åt nyheter och uppmärksammat världens snabba händelser än diskussionerna på twitter om årets big brother deltagare, förlåt mig för att jag vågar säga till människor som är duktiga att dem är det, förlåt mig för att jag brinner för att förstå individen och ligger lördag eftermiddagar och läser om kropp och själ och människans potential att klara av saker, förlåt för att jag vågar säga att pengar är min drivkraft och vill jag ha något så är jag redo att jobba för det, förlåt för att jag kan skratta rakt ut när jag tycker något är roligt och förlåt för att jag tränat upp mitt psyke att lära mig saker snabbare än andra genom att öva härvaro, förlåt för att jag är en grym projektledare och strateg och förlåt så jävla mycket för att du känner dig hotad i min närhet eller omgivning. Men lär dig att leva med det för här är jag.

Nu är papper påskrivna och lägenheten såld. Ett relativt ungt par med barn köpte den. Verkade supertrevliga och jag hoppas dem kommer att trivas.

Igår var det bakslag för mig och Henrik, vi satt i soffan, tårarna rann när vi egentligen bara skulle vara superglada efter den höga budgivningen. Men det var så tomt. Vi sa knappt något till varandra. Bara tittade och var tysta. Ville prata med familjen hemma på Gotland, ingen svarade. Tårarna rann lite snabbare och ett tag satt vi i olika rum. Jag vet inte vad vi hade förväntat oss, att det skulle kännas bra? Jag tror en seperation är svår att få bra och gå omärkt förbi. 

Imorse bestämde vi oss att blicka framåt, efter mäklarmötet firade vi rejäla vinsten i någon typ av halvbra frukost. Med skratt. Och smygbilder. 

Annars på agendan idag, förmiddagsjobb i ginagina AB, stressig lunch, eftermiddagsmöte och sen ikväll är det avslutning på vårt bootcamp (mitt och bellas kickstart-program för tidsfabriken.)

Vi hörs senare, kramar 

Ja. Det är tisdag och jag är riktigt novembertrött. Men så kan jag ju inte skriva, för det är ju inte nå november nu, det är DECEMBER. 2 DEC! Hur galet? Tiden rinner iväg alltså. Och svinkallt var det imorse.

 

Igår var det den 2:a officiella visningen på vår lgh, jag vill bara att någon ska köpa den nu. Vi har fått in bud så det är väl positivt, spännande att se vad den landar på. Idag kom superkonstiga känslor, blev lite smått illamående att någon ska bo i vår lägenhet. Är det vanligt att känna så? Att jag ska gå förbi där och sen se upp och se några andra, med våra val av inredning m.m. Nej fy. Men jag ska ju klara av det, var bara en märklig känsla som uppstod inom mig. 
Men jag har ju massor av bra att se framemot. En fin jul på Gotland, lite ledigt, mycket jobb i januari och utflyttning i januari, inflyttning 1:a februari i min lägenhet sen drar jag ju den 3:e på en hej dundrade jäkla resa till först New York och sen Karibien, Barbados. Det känns bara megafantastiskt. Sen kommer jag hem och har en as cool vår i egen lägenhet. 

Men, tillbaka till verkligheten. Idag blir det jobb i ginagina och avstämning med VD för att utvärdera mitt jobb hittills. Mycket spännande.