ginah

Igår var jag och mina närmsta vänner ute, vi var på Gute och det var sjukt bra drag. Jag hade verkligen jättekul. När jag nu sitter och reflekterar kvällen för mig själv så kan jag inte låta bli att lägga fokus på några minus som dök upp under kvällen, som faktiskt hade kunnat förstöra hela kvällen. Men för en gång skull gick det min väg, och de var för att jag litade på mina vänner, de är är jag säker på. Grejen var att de fanns en, faktiskt en av de närmaste som jag har väldigt bra kontakt med, han vet allt skit jag har varit med om och vet också då exakt mina svaga punkter. Innan vi skulle gå ut, kanske ett dygn innan ville jag lägga in peakar (gjorde det också) om att vissa saker får inte hända, om jag nu ska fixa så att vi slår ihop två olika gäng (som vi nu gjorde), och det är att han, om vi nu ska vara alla, inte får göra mig eller min fakta till åtlöje. Alltså var jag står nu och vad jag känner. Resultat av förstådd peakning var, "det skulle inte hända". Skönt tänkte jag, problemet ur världen.
Men icke sa Nicke. Det är precis det som händer. Mina tjejkompisar var väl medvetna om hur läget är och förväntar sig därför en viss bild av hur allt var (givetvis blir det så eftersom jag hade uppdaterat dom om min fakta!) , när en av killarna då rubbar hela situationen, rör förbjuden frukt, simmar på as djupt vatten, så står jag där igen och känner bara, varför i helvete vill han mig nu illa? Varför kan killen inte bara beté sig?
Mina tjejkompisar fattar att de blir total rubbning av situation och hoppar därför inte alls på tåget. Dom förstår mig. Dom förstår att jag inte heller visste att det skulle bli såhär, dom förstår att jag inte trodde att vissa människor, efter allt kunde göra något sånt. Dom förstår att det svider i hela mig när han gör så samtidigt som dom ser det på mig. Eftersom jag lackade ur inom mig, skämdes så jag ville dö. Killen skämde ut mig totalt för tjejer jag verkligen tycker om, så räddade en kommentar mig. En av mina närmsta tjejer säger något i stil med, "Gina, skit i det bara."
Jag kände kärlek, hela det läget jag hade berättat om, förberett dom på stämde ju inte alls med så han betedde sig, och ändå bara förstod dom. Det räcker med några ord, ni vet vilka ni är och en del har jag känt längre och en del kortare, men gud, ni fick mig att känna kärlek. Rakt igenom. Ni gör mig glad och hel tjejer. Fan, tack för en jättebra kväll.

Hörs sen!

Jaja, ikväll blir de nog utgång fast lugn utgång för mig. Har jag förstått saken rätt så har min föräldrar bokat bord på Munkkällaren ikväll, sen utgår jag därifrån. Nu, jobb!

Jaja, jag ska inte tråka ut er med massa jobbprat. Gårdagen blev helt freaky, allt som vin, maxmat, busigheter, skratt, regn och fulla människor var iblandat. Tydigen flippade jag ur vid ett-tiden och fick världens ångest och drog hem till en kompis på sekunden för att då gick de upp för mig att det var en dag idag också och av den skulle jag tillbringa 8 timmar på jobbet. Typiskt mig.

Jaja, förutom detta kommer min babe till ön idag och jag kan knappt vänta! Precis nu går flyget förresten! Även fast de blir mycket jobb så kommer detta bli en bra helg.

Sen ikväll blir de inge party eller ingenting sånt. Ge mig tur och jag får lite sällskap ikväll, annars blir de bara hemmakväll.
Nu ska jag göra i ordning mig för jobb, ska bli galet skönt.

Jag vet inte vad som händer nu, jag drar nog mig tillbaka för ett tag, för att förhoppningsvis få tillbaka lite syre för att andas igen. Jag har ett ton bly på mina axlar och en hel grusgrop i min mage, jag kan inte heller sätta fingret på vad de är som är så fel. Hade jag vetat hade jag anpassat mig för länge sen. 
Det är inte långt kvar tills jag flyttar, runt 4 veckor. Detta räddar mig, jag får lämna bubblan här och bara börja om på nytt, på mitt sätt. Vore de inte för omvärlden så hade jag och gotland passat ihop, men nu är omvärlden med och det funkar bara inte. Jag är allldeles för onöjd för att vara här, jag har grävt onödigt stora hål och dem är liksom omöjliga att fylla igen nu när jag kan göra om och göra rätt. Det är så många som tycker och tänker hej vilt, och har de som intresse, men jag vill inte ta del av de, vill inte vara med. Jag vill leva efter de som känns bra och efter de som gör mig glad. När jag gör det och bygger upp min räddning, så finns det alltid personer som vet hur man sparkar ner dom, alldeles för lätt. Personer som tar all energi, pressar ner mitt självförtroende till botten, och personer som njuter av att se mina tårar forsas längs kinderna. 
Egentligen är jag bara trött på livet för stunden, jag är ovant lättprovicerad nu, jag vill liksom komma tillbaka till att känna lycka och nyfikenhet som sitter i och blandar sig. Lycka som tillfredställer mitt humör och mina minnen. Frustationen växer och övergår nästan i depp när jag inser att jag varken kan hitta källor här som ger mig inspiration, motivation eller lycka. Ikväll, när jag tappade taget rejält så hade jag ändå kvar ett knasigt förnuft. Jag vet, att de som får mig att hänga kvar i den där sista tråden är utmaningar. Av utmaningar blir jag målinriktitad och allvarlig, så jag blandade detta med någon sorts av egen humor, och klippte av mitt hår. Ville bara känna om de kändes något. Nu är de bara att utföra resten av to-do listan med våghalsiga utmaningar.

Godnatt säger en förvirrad, halvdeppig, trött, tankspridd och korthårig Gina.

världens bästa Frida

Dagens planer är lite middag med vänner och släkt sen blir de nog vinkväll, puss

NU, middag med min älskade kuuuusin! Bebis. :)

Jag ska också ladda inför jobb i sex dagar. PUSS

Puss förresten på mina närmaste som har gjort min helg bra.

Nu, tillbaka till verkligheten och in i duschen. PUSs