ginah

Jag gråter inombords just nu. Jag har typ slarvaste med det som betydde otroligt mycket mer för mig än vad jag trodde. Ibland hatar jag min envishet samtidigt som jag vet att det är enda vägen till mitt mål och det jag längtat efter.

Igår, jag visste att förköpspaketen för Tomorrowlandfestivalen skulle släppas, där ingick liksom allt, utom mat typ. Förköp i Belgien skulle också släppas, bara biljetterna för de boende där.
Jag visste att kötiden öppnade 16, och jag var inte långt efter med att stå i kö, när klockan var 19 så hade systemet kraschat och låg nere. De stod att jag hade -154% i min line, va det nu innebär. När man följde alla de sidor på facebook så såg man att man skulle uppdatera sidan för att komma fram, men på själva sidan skulle man inte göra de enligt bestämmelser då man tappade sin plats, man såg hur en del hade fått tag i biljetter och kallade sig själva frälsta och hade tur och allt var det va.

Mitt hopp gav upp lite, ja, festivalen är världens största, en del får biljetter och jag är inte en av dem. Jag ville ju bara ha ett sånt där paket där allt ingick, de var perfekt. Jag hade liksom redan börjat kolla flyg tur & retur från Gotland som skulle passa, jag hade planerat hur vi skulle fira min födelsedag där o så.
När de ändå är lördag insåg jag att jag måste göra någonting åt de, jag och Simona åt godaste middagen och gick sen ut för att möta upp lite människor. What a night tänkte jag säga, när vi sen tog promenad hem för att nyktra till så kunde jag känna hur de värkte i min mage efter allt skratt.

Väl, när jag kom innanför dörren så springer jag fram till datorn och ser att jag har kommit fram, om 1 min stängs fönstret och köplatsen övergår till någon annan. Helt plötsligt fick jag fjärilar (snarare pirajjjor) i hela magen och jag tappade liksom fokus.” Vafaan de här är nå helt andra priser?” Jag fattar inte. ”NEJ DE FINN BARA EN PLATS PÅ HOTELL KVAR OCH VI ÄR TVÅ”. Jag kryssar ner alternativet och försöker hitta andra. De finns plats på dreamville, huvudet bara snurrar, Erica och jag hade bestämt att vi skulle bo på hotell, jag kan ju inte boka campingplats utan att fråga vad är klockan.. osv. Ni kan se kaoset framför er. Sen går de upp för mig, hotellpaketpriserna visas för 2 pers, jag hade ett alternativ men släppte ju det då jag missförstod. Jag försöker uppdatera sidan och helt plötsligt står de med svarta bokstäver min mardröms ord, Stockholm-Tomorrowland SOLD OUT. Jag har en känsla av att dö, eller de känns så. Fan fan fan.
Jag ska verkligen inte ge upp, jag ska göra mitt bästa men fan vad mörkt de ser ut, och sen när blev jag sån festivaltjej?!

De diskuteras också om att festivalen nu ska anmälas för diskriminering då förköpet för Belgien började nästan en hel dag innan. Jag tycker ingenting, vill bara ha mina biljetter.

Middag för en vegetarian och som inte tål gluten, utmaning!


Vår efterrätt, helt otroligt gott.




Finaste du

Att vara öppen och lära sig nya saker hela tiden är något jag strävar efter, de är en grundregel jag har i livet, man vinner på att vara hungrig och nyfiken då man sällan blir besviken på informationen som faktiskt finns där bakom bara man vågar gå runt och se, känna av.
Allt nytt är inte obekvämt, bara ovant. Ovant är ingen negativt, bara främmande. Främmande är spännande, och när något är spännande så ger det mig sprak, och sprak får mig att känna att jag lever.
Jag är otroligt glad att jag, innan första dagen på Be Better Online gick in med en viktig inställning:
”Att vilja veta det jag inte vet.”


Slutreflektion. Analys. Rapport. Skrämmer orden dig? Dom skrämmer inte mig, jag satt nu, innan jag tog en skrivpaus och jobbade på en slutreflektion av min LIA-rapport som var en analys av företagets ledarskap och organisation, (skickligt av mig att få in alla tre orden i samma mening). När jag satt och skrev den, tänkte jag tillbaka till min tid i Stockholm som faktiskt inte var för så jättelängesen. Vad läskigt hur snabbt de kan gå att komma in i någon sorts vardagslunk igen.

De jag tänker mest på, är att hur kan de vara möjligt att lära sig otroligt mycket på sex veckor, hallå jag kan väl marknadsföring och ledarskap sen innan? Kanske i teorin men möjligen inte i praktiken. Galet, och ju mer jag går i skolan, ju mer inser jag hur mycket jag faktiskt lärde mig. Jag tänker minst en gång om dagen; ”vilken sjukt bra praktikplats jag hade, de var de här som jag fick göra/ det var de här dom pratade om”. Det var inte uppgifterna i sig, för ibland tvingades även jag att svälja stolthet och försöka hitta någon ny lärdom i själva uppgiften men ibland var de så starkt som ett smörgårdsbord av fakta och kunskap att jag nästan kunde ta på ordet kunskap. De var sättet att ta emot mig, de var deras professionella sätt att få mig att känna mig som en i gänget (ja men tack för resan till Göteborg på konferens, tack för att jag fick chans att möta de duktiga personer och de resurser dem sitter på), jag menar vilken praktikant förväntar sig en resa genom halva Sverige som är guld värd när de gäller att få bedöma ledarskap och organisationsförmåga? – Inte jag i alla fall. De var utmanande uppgifter men inte jobbigt krävande och det var mycket eget ansvar, och jag klarade det. Det var deras sätt att charma mig med att hela tiden överträffa mig som gjorde att jag verkligen fastnade för det här företaget. Jag rekommenderar företaget, igår, idag och kommer göra det imorgon. Jag pratar högt om det för dem har kunskap och ett varumärke som borde hyllas mer. Jag är stolt över att jag fick göra min LIA där, jag är stolt över att Calle som är VD på företaget och de andra ägarna insåg tidigt att man måste lyssna på vad en kund vill ha och att dem får företagets brillianta koncept att rulla. Jag är stolt över att jag fick två blads rekommendationsbrev där det står tydligt om mina uppgifter och uppträdande. Det där rekommendationsbrevet kommer jag långt på.
Jag är stolt över att jag fick mammas ögon tårfyllda när jag som en glad 5-åring fick visa upp pappret.

Det här är för mig att bygga varumärke, när man som företag inte har någon sorts verksamhetskoppling till den målgruppen men ändå sätter sig i en 19-årings tjejs huvud och blir top of mind vid orden SERVICE, BEMÖTANDE, GEMENSKAP. Jäkligt bra gjort, jag är imponerad, ännu en gång.

Hej, min lunchtid är slut. Jag sitter i skolan och skriver min slutreflektion från LIAN på Be Better Online. Ska bli skönt att få det gjort.
Hela skoldagen skulle egentligen ges till de enormt stora grupparbetet där vi ska skriva en marknadsplan för olika företag, min grupp har företaget Aros Congress Center. Uppgiften är riktigt svår, de är väldigt avancerade frågeställningar som man ska ställa sig för och dessutom utan intern information. Ja, vi har börjat lite smått men körde fast ganska fort. Skärpning Ginas-idéhuvud.

Jag har en sjukt skön kväll framför mig, zumba, pojkvänsmys med matlagning, städning och plugg. Awesome.
PUSS

Att äta själv ikväll var typ de värsta jag gjort på länge. Även fast maten blev awesome, gjorde lax i ugn med pestoöverdrag, nam nam! Att tv4 sänder nyheter kl. 19 kanske kan vara deras bästa idé ever, räddade mig totalt. Har fått någon fixidé om att jag verkligen måste se de varje kväll.

Nu tycker jag Henrik kan strunta i sitt onsdagsmys på annat håll och komma hem till mig. Jag måste komma på något att locka med, tror ni de skulle funka? Han kanske kan få lite choklad? (tror ni han blir glad av de jag äger, 90%?) , Lite massage? Aja, den tåls att kluras på.

Hela eftermiddagen har jag spenderat hemma med träning, älskar känslan av att de bränner i ben och armar.

Jag lovar, jag var duktig och stretchade efteråt.
Nu blir det te och plugg, har dock lite svårt att slita ögonen från mästerkocken. PUSS