!

världsbäst med fredag. looove it med massa bra planer!

DU OCH DINA BRILLOR

hejhejblogg.
Nästan en hel vecka sen jag bloggade, det är ju inte okej. Jag har haft en bra vecka från förra onsdagen faktiskt. Många bra nyheter med blandade känslor. Jag var också sjuk, men de var inge kul. Annars har det faktiskt hänt en hel del. Jag har överlevt två riktiga mördardagar i skolan, så ikväll, då är mina planer för tillfälligt hemliga, men fan, jag tror det kan bli en bra kväll ändå, trots ändrade planer mot min vilja.
Jag förstår inte vart alla läsare kommer ifrån, och ni stannar kvar, dag ut och dag in. Ganska häftigt. Men säg ingenting till mig vad ni tycker, jag märker det ändå. 
Med andra ord kan man säga att våren är påväg, hur härligt är det inte? Ett vårtecken jag har när en av mina nära vänner, byter om till vårjackan (alltid alldeles för tidigt så hon fryser för mycket) och när hon använder sina stora solglasögon som täcker halva ansiktet. Jag gillar hennes stil, hon är cool när hon har brillor. Jag är ful när jag har brillor. Fast ändå har jag det, för det är skönt, sjukt skönt att gömma sig bakom glas där jag ser ut men ni ser inte mig.
Min vän, min älskade vän. Du förstår mig, du vet att du skulle kunna bli totalt utkonkurrerad, men ända chansen att inte bli de är att inte ifrågesätta det. Därför väljer jag dig, du är klok nog att göra dina drag och du är klok nog som bara är. Som bara yttrar sig om sin åsikt, där du egentligen inte har med saken att göra, när jag vill det. Ändå markerar du så hårt vad som är okej och inte. Ibland blir jag så glad, för dina markeringar får mig och mina val att bli ifrågesatta, det är bra. För ofta är jag bara blind och dum. Fast förresten så handlar det inte om det, jag är som polisen på studenten, jag ser mellan fingrarna.
Men ändå, så tror jag inte på äkta vänskap. Tjejen med krav, som jag brukar kallas. 

Jag känner lite spänning samtidigt som jag är jättenervös. Det börjar dra ihop sig för student, sommar och högskola. Det är mindre än ett halvår, och jag har ingen aning vart jag hamnar, om de är i Sverige eller blir plugg utomlands får framtiden utvisa. Jag som är planeringsfreak?! Hur ska det här gå?
På tal om planering, min kalender är fullbokad i hela mars/april. Dagarna kommer rinna iväg.
Nu ska jag skriva lite på min affärsplan, kommande eget projekt. Sen hoppas vi på en bra kväll, lite nervös faktiskt!
Pusspåer.

JAG BLIR HEL

Hejhejblogg.
Känns som att jag ska dö av min förkylning. Fan. Jag har inte tid att bli sjuk nu. Jag kokar av febern och medan alla andra går runt i huset och fryser så tycker jag det känns som om det är 40 grader här inne.
Jag borde inte gå till skolan imorgon, men jag vill vill verkligen, för jag kommer få svårt att ta igen allt hemma. Hur tvingar man en kropp att bli frisk och vad fan gör man när inte ens vila hjälper?
Jag kan inte ens minnas sist jag hade en helt frisk vecka. Nu är de nog dags för lilla fröken Hedrén att börja ta vara på hälsan, skärpa till sig en aning kanske.
Jag lovade att ni skulle få dom där orden idag, jag skjuter fram det till imorgon.
Nu ska jag leta klänning till studenten, kör på samma grej igen, beställa hem något från USA :)
pusspåer.

p.s Jag hade en jättebra och mysig kväll igår, tack ni som var med! :)

TAGGAR INFÖR FOTBOLL OCH MAT

hejhejblogg.
Jag har blivit galet förkyld. Blir så jävla trött. Det tar mer energi av mig att tanken att var sjuk än själv sjukdomen. Fan. Men nu ska jag sluta tjura för det har jag gjort hela dagen och istället njuta av det jag har.
Mamma och jag kollar balklänningar. Jag har bestämt mig men inte vilken färg. Man blir helt nerstressad om man tänker på hur mycket alla andra har fixat. Men vill man att det ska vara perfekt och bra så kanske det tar lite längre tid. Iaf för mig. Eftersom den ska bli uppsydd efter min kropp, (ska beställa klänningen från USA) så måste jag ta alla mått på alla möjliga ställen. Hu. Låt det gå fort liksom!
Senare ikväll iaf, blir det mys. Vi har bokat bord på Olearys vid 20. Middag + fotboll. Känns som en pissdag kanske kan få ett bra slut.
Jätetråkigt inlägg, jag vet. Pusspåer.

Ni får en rolig bild istället


VÅR VÅR

Hejhejblogg.
Måndag, ny vecka. Skönt att dagen äntligen börjar leda mot sitt slut. Jag är helt omtumlad i kroppen av alla olika känslor. Jag har, under senaste tiden känt mig så himla ensam, även fast jag vet att jag inte är det så är det den känslan jag fått. Men idag vart det skillnad. När jag gick in på min hotmail (har släppt den seriösa mailen för ett tag) så hade jag fått några mail om min blogg. Folk hade hittat mig på olika sett och ville bara säga att det jag skriver är uppskattat. Jag har ju faktiskt många jag kan vända mig till och igår när jag träffade en vän, en himla nära vän men ändå så ses vi inte så ofta så förstod jag verkligen att jag är ju inte ensam. Bara det att vissa vet att jag är ovan, då finns det dom som ringer varje kväll och säger godnatt. För mig kanske det är allt, det räddar mig för stunden.
Jaja, nog om det. Ikväll behöver jag iaf inte vara ensam, oväntade saker som inträffar är kanske det bästa jag vet.
Ikväll hade vi föräldrarmöte om studenten, galet vad lite tid det är kvar. Blir alldeles varm inombords när jag verkligen förstår att det är mindre än ett halvår tills jag får lämna den här ön, för ett bra tag. Jag vill inte vara sådan, men är de inte tragisk att den jag kommer sakna mest är min mamma? Bebisarna kommer ju följa med!
Nu ska jag sluta skriva här, kan ju inte va roligt att vara med mig när jag är med datorn. Pusspåer.

P.s Imorn är hela dagen proppfull, men jag ska försöka lägga ut lite fina ord jag har fått från en fin människa, om inte imorn så på onsdag. PUSSS igen.

JAG ÄLSKAR DIG SÅ MYCKET ATT JAG HATAR MIG SJÄLV

hejhejblogg.
Idag har inte varit någon bra dag. Jag vet att alla människor har vissa dagar man bara vill skrika rakt ut, man vill gråta eller det bästa, bara dra täcket över huvudet. Jag tycker det händer mig mer än alla andra. Men så tycker väl alla. Jag kom hem tidigt idag, lade mig i sängen och bara tittade i taket och lät tårarna rinna. Jag kan inte förstå hur fel allt gick. Hur, var, när och varför vi misslyckades.
Några speciella personer i min närhet vet allt. Jag har en, som verkligen vet varenda drag jag gör. Hon förstår nog inte, men jag ser att hon lider med mig. Jag kommer aldrig bli eller är inte den personen som ljuger. Jag kan inte helt enkelt. Jag försöker inte undika sanning, för jag är inte född att gilla det. Ändå så är det de enda jag har gjort de senaste månaderna. Jag har försökt pressa fram ett leende när det behövs. Jag har svarat "Ja men det är bra" när hela min värd har rasat samman och för mig är det oroväckande, hur lätt dom tror på mina ord. Men idag släppte det, jag kan inte säga att jag håller på att bli bra, för det går bara åt fel håll. Jag släppte hela fasaden för mina föräldrar att jag har gått vidare, att jag äter när jag är hungrig, att jag har motivation för skolan att jag dricker för att det är mysigt, att jag är med vännerna för att jag mår bra av det. Det kom inte som en bomb för dom hade väl förstått att inget av det där stämmer.

Jag hade min själsfrände vid mig, och jag vet inte hur jag ska skriv av mig det. Men när jag sa imorse att jag vill inte fortsätta, inte utan dig så menade jag det. Jag får rysningar när jag tänker tillbaka på idag, när du skrek att du fortfarande är kär och att jag borde ha fattat det vid det här laget. Så dum jag är, så dum du är, vi vet ju att vi är logiska, mer än någon annan. 
Jag hade någon som jämt fick mig att växa, som uppmuntrade en direkt när man sjönk lite och verkligen tog fram ens bästa sidor. Jag kunde göra vad jag ville, jag kunde tro på våra och mina idéer. För jag visste att du ändå stod bredvid. När jag tänker efter, så är det ju ganska logiskt, att när den personen är borta, som bara höjer en så är det väl klart att det man vill blir 1000 gånger jobbigare än innan. Jag förstår också folk när dom säger "Men för fan Gina, efter allt han har gjort, släpp det!" men jag önskade att dom förstod mig. Allt handlar inte bara om det han har gjort, jag vet också att jag gjorde fel nu i efterhand, men visste inte det då. Det handlar om hur jag mår och hur jag vill också. Om det är meningen att jag ska må såhär, att vi alltid kommer tillbaka till varandra, oavsett vilka planer så måste det ju bara finnas ett alternativ. Att det ska vara vi. Tiden får väl utvisa.
Om jag hade tålamod skulle allt bli lättare, men jag har ingen som säger längre "Det där gjorde du sjukt bra", och jag tror inte ett dugg på mig själv längre. Det gör att osäkerheten tar över och jag kan knappt säga ja eller nej på vissa saker. För jag vet vad jag vill, men det har nästan övergått i abstrakt tänkande.
Som såhär, när jag bara skriver och skriver, där allt är osammanhängande och konstigt, så vill jag bara avsluta med, att bo på den här ön, brukar jag likna med Paradise Hotel, man ska klara av alla intriger, man ska intressera sig vad andra gör, man ska prata skit och vi ska inte prata om alla människor som bara väntar på att tiden ska låta dem dra. Roligt att dom som som vunnit de två senaste åren har en stark koppling till Gotland. Kan det hänga ihop? - Man vet inte.

Kanske, när man erkänt för hela världen, att de kan bli en förändring nu? Att det var de som krävdes för att få hjälp?
Nu ska jag längta till tisdag. Då Barca spelar mot arsenal, och så ska jag ta vara på varenda kunskap du lärde mig. Oavsett med vem jag ser den, vart eller hur, om jag är ensam, det spelar ingen roll. Jag ska se matchen.
Pusspåer.

JAG GILLAR DET

hejhejblogg.
Jag mår som jag förtjänar idag. På något sätt har jag lyckats somna och sovit tills nu. Bråttom bråttom blev det då en middag står på schemat med tjejerna. Sen får vi se vart det bär av.
Gårdagskvällen var helt underbar. Jag vet inte vad som gjorde den så speciellt men allt liksom fanns där. Tack underbara vän för att du gör mig glad.
Jag hinner inte blogga mycket alls. Men medans ni är ute och festar, ligger hemma i soffan och slappar, umgås med familjen, har spelkväll, ja you name it, vad ni än gör. Så stämmer inte detta påstående litegrann?

"I nio fall av tio är det tjejer som bestämmer sig för att de ska ha sex med en utvald kille och i nio fall av tio tror killen i fråga att det var han som hade tagit intiativet.
Bara ännu ett bevis för att tjejer generellt sett ligger på en lite högre intellektuell nivå än killar."

Pusspåer.

FAVORITDAG MED FAVORITFOLK

hejhejblogg.
Fredag idag, jag älskar fredagar. Jag vaknade imorse, var tvungen att gå upp tidigt. Tyckte nästan lite synd om min vän som jag också väckte. Jag skulle till läkaren hyfsat tidigt och ta blodprover m.m. Min kropp mår tydligen inte så jättebra (kan vara för att jag totalt inte orkar göra allt jag borde) så idag var det dags igen för att göra undersökningar. Jag blir så himla anti när jag inte ens har bett om att få gå till läkare, bara alla andra som vill det. Jaja, jag dog inte den här gången heller för alla nålar.

Även fast tiden bara är ett begrepp och begreppet beskriver att det bara är tidig kväll så har jag redan börjat med fredagsmys. Med vinglaset i ena handen, datorn framför mig och mobilen som piper hela tiden så tror jag att jag har en början på en bra kväll. Snart blir de middag med bra folk, vin och en fortsatt kväll ute någonstans. Känns som att vi kommer fastna på surfers eller wallers, något i den stilen.
Jag ska njuta fullt ut av kvällen, jag hoppas att min kära vän som är hemma för helgen också joinar oss.

På tal om ingenting är det 5 mars imorn. Ett ganska fint datum. För visst påminner det om något bra. Hoppas du också har det bra.
Pusspåer. Har vi tur, elller vem vet, så kanske vi ses ikväll.
Ta hand om er - som jag alltid sa.
Vi ses i dimman - som du alltid sa.

TJUGOTRENOLLNOLL

Snart får man finbesök från Norrland, kan knappt vänta!  Har saknat min vän så himla mycket och det ska bli skönt att få prata om lite annat och bara vara. pusspåer.

SEX I LIFTEN

hejhejblogg.
Nu är jag hemma igen, och jag har haft sjukt kul. Jag älskar att åka skidor men jäklar vad det tog på en. Jag kände mig redan som 80 år efter första dagen i backen, värken i vaderna var helt omöjlig att undvika. Jag lyckades också, i jämfört med de andra åren, ramla mer i liften än vad jag gjorde vurpor i backen. Dock inte i sex-liften! Ramlade bara i ankarliften. Great. Slog mig inte hårt någongång, det ända var att det var så himla svårt att ta sig upp när man låg dubbel på marken av skratt.
En sak som jag och en tjej definitvt kom fram till, det är ju att desto svårare backar man åker desto snyggare blir killarna och drygare för den delen. När jag och min vän ramlade i ankarliften (pga att jag tappade skidglasögon!!), jag skulle vända mig om och se om dom bakom tog upp dom så slog skidorna ihop. Det enda man såg var ett stort moln av snö som yrade runt, och medans vi låg där, mitt i spåret och skrattade, så åkte flera människor förbi skrattandes och ett par killar bara tittade på oss och sa "tur att vi har kontroll och inte kör på er". As drygt, men jaja.
För helhetens skull, jag har haft det bra. Väldigt bra. Och nu är jag hemma, och jag förbereder mig för fullproppade dagar framåt.
Jag vet inte hur jag ska få ihop allt, jag känner hur paniken börja stiga då måndagen är en riktig hatdag. Jag ska ha en egen lektion i en halvtimme på pedaogiskt ledarskap och alla planer och ideér jag har haft är helt bortblåsta. Motivationen lika så. Jag har tappat allt det jag visste skulle bli så bra. Jag försöker liksom hitta något att greppa om, men nu är den hjälpen jag behöver borta, jag visste att de skulle bli så egentligen, just för att jag gav mig själv när jag hade lovat mig själv att inte göra det. Dumt dumt.
Innan jag åkte till fjällen sa jag till mig själv att inget fick förstöra mig nu, inte dom här dagarna, jag ska leva mitt liv utan att tänka på allt som gör dagarna mörkare. Jag tycker ändå jag har fixat det bra.
Jag skulle aldrig gå ut och berätta här, allt som har hänt. För det sista jag vill är att alla ska gå runt och tycka synd om mig, dom som vet, dom vet och dom personerna kan direkt läsa av mig när det är tid och inte tid att prata om det.
På bussresan hem idag tänkte jag så himla mycket, med lurarna i öronen och hög musik på då kan jag slappna av. Jag fruktade hela resan innan jag åkte, jag visste att jag skulle sova i samma säng som sist, när jag var världens lyckligaste 16-åring, jag visste att jag skulle åka i samma backar, jag visste att jag skulle åka förbi dom ställen som jag ramlade på med luren vid örat, jag visste att jag skulle åka i samma fun park där du första gången sa att du ville ha mig. Men jag klarade mig den här gången, det påminde ju mig om något bra, och istället för att bli ledsen fick jag mer energi. En kväll var det jobbigt, riktigt jobbigt, de flesta av tjejerna, som vi sov med, hade mobiler som pep hela tiden, det vibrerade i golven, i sängar, överallt. Jag var as trött, jag hade redan sovit en timme innan mat men gick nog och la mig först. En tjej tittade på mig med nästan sorgsna ögon, hon frågade vad jag gjorde när jag precis hade lagt mig. "Jag försöker se fördelar med att vara singel" sa jag samtidigt som jag skrattade, nu när jag skriver fattar jag hur larvigt det låter. Hon skrattade också och sa bara "Haha, men Gina, hur går det då?" Jag - " Jo men det går bra, jag har kommit på tre. 1, Sängen blir mycket bredare. 2, Man gör sig fin ofta. 3, Jag slipper se sporten.
Sen skrattade vi tillsammans.
Innan jag avslutar, med ett jag vet, jävligt oklart inlägg. Så vill jag tacka en av mina vänner, L. Tack för att du finns där varje gång jag får mina ångestattacker och blir som en tjurig 5-åring. Jag vet att du vet bäst just nu. Men ibland är det så himla svårt, att följa huvudet före hjärtat.

RSS 2.0