Valpköpet - tills idag

Hur går det nu med hunden? - Det är en fråga jag har fått många gånger så jag tänkte ge er en uppdatering. 
 
Vi hämtade Frankie vecka 8, han var helt förtjusande. Det finaste lilla liv jag sett. Det var han ju självklart för att han var vår. De första dagarna fick jag någon sorts ångest över att jag inte skulle fixa livet med Frankie, jag tror det är för att han var så liten och omtålig, men lika snabbt som känslorna kom, lika snabbt försvann dem. När vi hade haft honom i 4-5 dagar så var det dags att åka hem till Gotland med honom. Jag var så nervös. Mest att inte klara av att se hans behov, skulle han kissa på sig på båten i buren? Skulle han få utbrott i djursalongen? Och han som inte hade nödat inne på dessa dagar, skulle han behöva kissa på golvet i bussen? Men det gick så bra. Han sov hela resan. 
Redan vecka 9 hade Frankie vant sig med lantliv, trädgård, hästar och kärlek i mängder, från hela familjen Hedrén. Han fick världens bästa start. Men nätterna var fruktansvärda. De 2 första veckorna gick jag och Henrik i 3-skift per natt och vi kände oss (kan tänka mig iaf) och såg ut som småbarnsföräldrar. Vi fick typ aldrig sova. Jag var helt slut, Henrik var helt slut. Men veckorna rullade på, han fick träffa barn, han fick leka med andra hundar och han fick en perfekt start. Jag och Henrik var så hårda mot oss själva, vi gjorde allt för att få honom rumsren och allt för att han skulle lägga av med allt valpbitande. Råkade han någon gång kissa på mattan så gav vi oss själva onda ögat. Sen zoomade vi ut lite, han är valp och Frankie är fantastisk duktig trots sina få veckor.

Frankie gör oss till ett, som att det var det som fattades. Han får mig och Henrik att skratta oavbrutet, han får oss att känna konstant glädje och jag har aldrig älskat två ting så mycket som jag gör nu. Henrik och Frankie, mina fina killar.
 
Vi insåg att eftersom vi har rest med honom sen han var mini, vi har gett honom trygghet och vi har tränat oerhört mycket med honom så blir inte valpköpet jobbigt, för all den tid vi lade ner får vi igen nu. Igår lämnade vi honom ensam i 1,5 timme, för att självträna. Vet ni vad han gjorde? Han gick och lade sig med sin favoritleksak Piggy. Att lämna honom först 5 min, 10 min, 20 min osv ger resultat. Och vi visste att det skulle göra det.
Men självklart har jag också fått psykbryt här hemma, som när han ska kissa precis när vi ska sätta oss att äta, eller när han valpbiter oss eller när han hoppar längs mina ben och tror att mina byxor är senaste tuggleksaken.
 
Att skaffa hund är inte som jag tänkt mig, jag ska inte heller säga "skaffa hund" utan skaffa Frankie, för jag antar att det är beroende på ras. Jag var medveten om att det skulle vara mycket jobb, men inte den typen av jobb. Svårt att sätta ord på vad jag menar, jag trodde det skulle vara mycket mer fysiskt jobb och mycket mer stress av vardagen, men det är mer fostran och mycket mer tålamod än vad jag trodde. Och det är så nyttigt för mig att få träna det. 
Jag och Henrik måste jobba i ett hela tiden, av den anledningen att hundar (Frankie) är så fruktansvärt konsekventa. Han apar efter otroligt mycket, ger man OK för fel grej då sitter det OK:et kvar ett bra tag. Man måste hitta nycklar för att kommunicera med honom. 
 
Sen kommer frågan: Gjorde ni verkligen rätt med att skaffa hund? Svar: Om vi gjorde, det är ta mig fan det bästa som hänt mig. Så mycket gos och så mycket kärlek. Men mycket jobb och förberedelse. Ett exempel: Som imorgon, vi ska ha bjudning med folk över, lite AW och kanske utgång. Henrik och jag vet och är redan inställda på att någon av oss inte kan följa med ut, och vi har redan bestämt vem. Vi har en valp, vi kan inte lämna den 4 timmar själv för att vi ska ut och roa oss. Men vet man det är det ingen big deal, den konsekvensen tog vi redan när vi tittade på ras. 
Fortsättning följer, och får ni inte nog av Frankie, följ hans instagram, Frankie_the_griffon 

Frankie borstar tänderna med oss varje morgon och kväll - Skalmantandborste 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0