Jag klarar det, om jag har mitt team

Från nätverkande, till statistikjobb, till snabbkaffe på stan, till snabb lunch, till planeringsjobb, till besök och coachningsmöte, till avstämning, till ett asJOBBIGT PT-pass, till lägenhetsvisning, till hem, till middag i soffan. Min tisdag med andra ord.
 

Jäklar alltså, man kan om man vill. Idag var jag lite halvtagg på mitt PT pass bara beroende på mig, ingen mellis i magen och en rätt så stressig dag resulterade i att jag var lite småtrött. Som vanligt körde min PT skiten ur mig och vi tränade intervall med tilllagd styrka. Tänk er typ träning som "idioten" i ca 30 min med styrkeinslag utan att få komma ned i puls. Tårarna rann på sista varvet, inte för att jag var känslosam, mådde dåligt eller något annat utan för att det var riktigt jobbigt. När jag sätter igång med denna träning skriker min kropp att jag direkt ska lägga av med det jag håller på med. Och då kommer tårarna, totalt förtjänta.
Innan passet startade så surprisade min PT mig (han kan mina koder, lovar, han är den bästa för mig) att det var dags för invägning idag. Jag har ju inte vägt mig sen jag kom hem från Barbados, vilket är en månad sen ungefär. Jag har ju sagt och lovat mig själv att plocka bort vågen för att den kanske knäcker mig, jag är inte känd för att ha det bästa tålamodet och som ni vet vill jag ha resultat på en eftermiddag eller en vecka. Resultatet vart lite oväntat, - 6 kilo på 4 veckor. JAG VET ATT DET ÄR MYCKET VATTEN men ändå. Nu kämpar vi på. Alltså totalt - 8 kilo eftersom jag tappade två på resan! 
Egentligen bryr jag mig inte om vågen, jag vill känna mig nöjd med mig själv. Mitt totala mål är att bli som min syster, hon är lika lång som jag och jag känner att det känns både sunt och rättvist mot mig själv. Jag tänker mig hennes vikt (mer kropp) + ca 3 kilo. Men för att komma dit ska jag ned 21 kilo sammanlagt, vilket kan låta sjukt i vissa ögon men jag tänker mig att det får ta den tiden det behöver... jag kommer klara det. Om jag har viljan, om jag har mitt team. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0