ginah

Hej på er.
Oväntat men kanske ändå lite väntat så struntade jag i min flygbiljett imorgon och följde med Henrik till båten och tog den för att bege mig hem. Gjorde lite ont i hjärtat att han skulle resa själv i 7 timmar för att komma till Västerås, (även fast jag vet att det typ inte hade gjort honom något då han har sina nya dator som han tydligen är bästa vän med).
Så sjukt med att åka båt på ett sätt, båten tar 3,5 h och det är få stunder som denna som jag verkligen går in för att sätta mig att jobba och får göra det ostört. Efter någon timme får jag huvudvärk och behöver kaffe men sen är jag igång igen. Idag har jag läst igenom ALLA veckans rapporter (ca 8 st) en del på 15 sidor och en del på 2 sidor. Men åh, jag vill inte att det här UF-året ska ta slut. Jag är så oerhört stolt över mina elever. Fan vad duktiga dem är. Dem skriver, jobbar med sina texter, uppnår visionerna, slår sina breakeven och det bästa jag vet är när man kommer till avsnitten; lärdomar. Nästan så att jag blir lite rörd. Ibland vill jag skaka om dem och skrika ”men ni är bara 17 år!!!!” men så inser jag att jag ska hålla min roll och en del av min uppgift är att se till att dem ständigt utvecklas.

Stunder när dem är stolta över sig själva då påminns jag om att jag är stolt. Att jag har en flexibel arbetsplats, många andra fördelar men att jag framför allt får jobba med det jag är duktig på och det jag älskar. Utveckling.
När jag kliver av båten idag, som är framme om en kvart då får det vara slut med jobb för idag. Heja mig, jag håller mina deadlines och gör mitt bästa. Vi hörs!

Känslan när man betat av dagens jobb. Då är det två fingrar upp!