En lite lyckligare uppdatering

Ja, jag vill börja blogga igen. Jag mår ju bra av det, att skriva av mig, få ur mig tankar och idéer och inte hålla allt inom mig. November kan ha varit den tuffaste månaden i mitt liv. Inte bara för att jag och Henrik har brutit upp utan också för att vi tvingas bo ihop, ha mäklarmöten tillsammans, diskutera ekonomi, klara av mitt jobb, driva företaget framåt, komma ihåg att ta hand om mig, försöka att hålla mig frisk, klara av känslan av att lägenheten ska bli någon annans, försöka hinna med att hålla kontakten med familjen och hinna andas. 
 
Jag tycker att jag gör detta bra, vi klarar oss. Vissa kvällar kan faktiskt jag och Henrik skratta tillsammans och vissa kvällar äter vi till och med middag tillsammans. Vi håller det på en bra nivå ändå. Det är inte enkelt, det är svårt att inte dela allt med varandra längre och det är väldigt konstigt för mig att inte tala om när jag kommer och går. Vi försöker varje dag att göra det bästa av de som är. 

Jag vet inte om det är en tillfällighet eller om det bara är sådana tider nu men jag jobbar väldigt mycket, därav också det dåliga bloggandet. Jag är på jobbet eller andra ställen 7.30-22 och när jag kommer hem sover jag mest. Det är skönt att fokusera på annat när jag är på jobbet, jag mår bra av att gå in i saker och köra all in. Däremot blir jag mycket tröttare nu. Jag har svårt att somna på nätterna och det blir liksom bara så. Jag har absolut inte hållit mig frisk. Nästa vecka blir mitt 5:e läkarbesök på två veckor och jag är inne på antibiotikakur nummer 2. Jag blir nog lite trött av den också.

I veckan har jag haft tuffa prövningar, i tisdags hade vi ett alumnievent med tokmycket människor. Eventet sedan innan har vi haft en målsättning på ca 2 h långt event och ca 20-30 personer. Det här var ett event på 3 h och vi hade en målsättning på 60 personer. Gud vad vi har jobbat med detta event, det har inneburit föreläsningar på skolor för min del, marknadsföringsjobb, ringa runt och bokat lokaler m.m. Även fast mina provata förutsättningar var som dem var så är jag så stolt att jag som ledare inte ställde in. Jag lyckades ta igenom mig detta och gjorde det sjukt bra. High five till mig själv alltså, veckan fortsatte med fler event och tillställningar på Handelskammaren och jag har ett superviktigt möte imorgon för mig innan jag kan slappna av och ta helg. Jäklar. Jag biter ihop och kör och ska ge mig själv en fin belöning när jag klarat denna vecka.
 
På söndag är det visning och måndag lika så. Måtte någon vilja ha vår lägenhet, jag vet att de redan finns intressenter så vi lär bli av med den. :)


Det jag vill ta med mig från denna månad är att när det krisar för en person, som för mig i detta läge så blir det så himla tydligt vilka fina människor man har omkring sig. Jag har en fantastiskt chef, fantastiskt fina vänner, föräldrar som ställer upp och kollegor som hittar på roligheter. Tack så mycket, gullungar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0