När man är trött

Jag kom hem, kände hur jag dog lite i magen av hunger. Ensam hemma, trött och tankspridd. Jag hatar att vara det, jag vill veta hur jag ska göra och inte ha massa funderingar i huvudet. Jag hittar en matlåda i kylskåpet, värmer den och sätter mig vid datorn. Tvn är på lågt ljud i samma rum och jag ser hur "Vem vet mest?" rullar igång. Oh, snälla, låt mig få ha mjukisbyxorna på och krypa ner i soffan och bara följa. Men nej Gina, jag känner mig stressad och jag känner att jag har mycket att göra. Vill bara beta av. Henrik är iväg och storhandlar och tack och lov slapp jag följa med. Dagen har varit alldeles för lång för det, det fick räcka med att jag gjorde veckans matsedel. 

Det känns som om alla rycker i mig, det är inte så men min todo-lista är så lång och min tid dyrbar. När man går ned i tid från jobbet och måste kämpa för att få mera jobb för att kunna betala sina månadkostnader så får man helt plötsligt ett annat perspektiv på saker. Jag har inte tid med massor av möten för att fylla min tid, och jag måste ha betalt för det jobbet jag gör. Märkligt att behöva vara tydlig med det helt plötsligt, jag vet också att återhämtning är allt. Gå och lägga sig tidigt, äta klok mat och se till att koppla av när de faktiskt är nödvändigt. Denna månad blir en rejäl prövning. 
 
En annan sak, fan va drygt det är att inte jobba heltid om man gillar att ha bra inkomst, jag hatar typ att gå hemma. Jag skulle bli knäpp om jag blev arbetslös, villken tur att det inte är något som lockar mig. Ja fy bubblan, det är ju superkul med jobb, för man veta att man sen kan göra massor av saker för att man har sparat ihop till det. 

Jaja, nu ska jag sätta mig med affärsplan, skriva på och få ned saker på papper. Heja mig!
 
 
Trött och förvirrad tjej. Hjärnan går på högvarv. Det är tur att jag har mig själv och vet vad jag vill när andra inte vet vad dem vill.. Håll ut för går detta igenom blir det riktigt bra! 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0