Jag andas ut

Vakna, äta frukost snabbt, klä på mig, göra mig i ordning, åka in till stan, lämna av mamma vid jobbet, lämna av syster vid jobbet, åka till återbruket och slänga saker, åka och handla, köpa skor till mamma (ville också ha :( ), leta efter hylla, bestämma mig för en lampa, köpa lampan, åka och hämta ut ett paket, åka och äta lunch inne i stan med fina tjejer, kramas, säga hej då, åka och köpa klädställning, åka och köpa sprayfärg, åka snabbt hem, bära in alla saker, kommer på mig själv att längta efter Henrik, börja montera upp lampa, spraya lampan i silver, fixar med sladden, ser resultat, mycket nöjd, funderar på hur jag ska göra mig fin för kvällen, ser på klockan, får panik, kastar mig i duschen, kommer ut, ser till att packa klart, hittar inte datorsladden till laddare, avlider typ av stress, hittar laddaren, funderar på en bra ursäkt till Henrik om jag missar flyget, ser mig i spegeln, glömt att tvätta bort smink, tvättar bort smink, ser på klockan, river ihop allt till handväskan, stänger resväskan, kastar in den i bilen, kramar pappa hej då, sätter mig i bilen, har glömt nyckeln, springer in för att hämta nyckeln, sätter mig i bilen, inser att jag har glömt min bok, springer in och hämtar boken, sätter mig i bilen, startar och åker iväg, inser att jag glömt min favoritbikini på sängen, vänder inte bilen men tänker fan, parkerar bilen på flygplatsen, drar tunga väskan till incheckningsdisken, är tydligen incheckad, mamma fixar, känner att jag vill gråta, vill inte lämna mamma, kramar mamma, tänker och undrar hur 7 veckor kunde gå så fort, tycker mamma är fin, vill också se ut som mamma när jag är 50, kramar mamma, hon ber mig ringa när jag är på Arlanda, går igenom kontrollen, piper, söks igenom, får gå på planet, får en egen plats, börjar läsa anteckningar och affärsplan, sminkar mig snabbt, låter boken få 10 minuter, får en kopp kaffe, högtalaren säger att vi ska landa, vi landar, jag inser hur kissnödig jag är, går på toa, letar efter väskan, hittar väskan ensam på bandet, skyndar på, om en stund går bussen mot Västerås, småspringer, hinner fram till hållplats, ingen buss, bussen är sen, ringer mamma, känner saknad, vill att hon ska bli glad för lampan jag pysslat med, känner mig trött, bussen kommer, full buss, jag går på och tränger mig fram bland en smal gång, hittar ett säte, sätter mig och kan andas ut. 
Jag känner hur glad jag är för att ha världens finaste kille som väntar på mig. Snälla låt han bli min man, vem som nu fick bestämma den frågan. Älskar.
 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0