Efterlängtade stunder
Flygresan har gått utmärkt. Nu har jag landat i en soffa på ett café mitt i centrala Göteborg. Har en frukost framför mig som gör att det vattnas i munnen. Åt frukost så himla tidigt hemma, så tidigt att jag måste göra det en gång till.
Jag har ringt och sagt till familjen att jag har kommit fram och allt gått utmärkt. Jag har ringt (och trodde jag skulle väcka Henrik men han var redan på språng) för att säga att allt är bra.
Jag reflekterar över hur länge sen jag var ensam, hur jag inte behöver prata med någon utan bara att titta, känna och vara. Konstig känsla. Märks på mig själv att jag inte är van att vara ensam.
Jag ser så mycket framemot idag, Liseberg med ett helt gäng, jag känner bara hälften men det gör ingenting. Kommer bli så himla roligt ändå. Ett helt gäng som jag som nybliven 22-åring ska åka på läger med. Någonstans mitt i skogen eller vid kusten. I flera dagar, isolerad med härliga människor. Gud vad roligt. Det här behöver jag. Inte för att något annat är dåligt eller för att fly, utan för att detta är ett komplement med all den tid jag inte hunnit ta igen med värdefulla och kärleksfulla människor. <3
Kommentarer
Trackback
