Mindre mjölk - närmare mina mål.

I eftermiddag när jag och Henrik kom hem började jag beta av saker jag låg efter med. Nu är jag klar. Det var skönt att jobba lite hemifrån. Jag jobbar duktigt hemifrån tycker jag. 
När man är på en resa där de är mycket lugn omkring sig och helgen mest erbjuder en dubbelsäng med nytvättade lakan då hinner man fundera en hel del. Vissa saker bollar jag med Henrik och vissa saker stannar inom mig. När jag och Henrik pratade och skrattade tillsammans åt stunderna när vi sågs så var jag bara tvungen att än en gång fråga vad de var Henrik fastnade för hos mig. Egentligen vet jag det mycket väl men jag som vilken annan tjej som helst älskar att höra de fler gånger. Henrik och jag börjar prata om utseende och vi kommer fram till ganska snabbt att något som attraherar oss är unika saker med en människa. Jag totalt älskar fräknar och pussar varje kväll på Henriks, särskilt dem på hans axlar. Henrik berättar i sin tur om mina olika linjer i ansiktet och förutom mina ögonfransar så är de dem han brukar fokusera på. Det får mig att inse att jag hade linjer i ansiktet när vi träffades men har säkert tappat 50 % nu. Och med linjer menar han ju inte skrattrynkor utan form och utföranden. Jag har tappat dem för att jag inte alls har tagit hand om mig själv. Dessa två år har varit stressande men framför allt givande men någonstans har jag tappat mig själv. Jag har ätit alldeles för dåligt och resten av historien kan ni själva. För senast en månad sen lovade jag mig själv att sluta med onödiga saker och ta tag i mitt liv på hälsosidan (jag menar att det andra har jag stenkoll på ;) ). Jag misslyckades, eller egentligen var de inte ett misslyckande utan det var en oavslutat utmaning. I framtiden handlar de inte om kilon, den frasen är alldeles för bekant och sönderförbrukad för mig utan det handlar om mjölkpaket. De får mig att inse mycket mer, begreppet "väger-för-mycket" blir realistiskt när man räknar de i oöppnade mjökpaket. (Sen hur mycket ett mjölkpaket väger de får ni ta reda på precis som jag gjorde innan detta inlägg). 
Jag har ca 20 mjölkpaket för mycket på min kropp, det sägs att ju fler paket i ett förhållande man har tagit på sig sen start desto lyckligare är man. Jag kommenterar inte detta. Jag vill bli av med 20 mjölkpaket. Det är inte bara för att bli snygg - jag klarar mig med min utstrålning, detta är för att orka de jag vill. Jag vill också kunna göra dem där balla positionerna på yogapassen när man sätter foten bakom huvudet utan att ha några händer i backen (blir ju så jävla tävlingsinriktad) och köra stenhårt hela aerobicpassen. 
Jag vet att en del säger att det kommer jag aldrig lyckas med. Jag ska inte bli av med 20 paket till sommaren, jag ska bli av med dem när jag är värd att bli av med dem - de vill säga när jag har ändrat min livsstil till något sundare. Jag vet också att en del kommenterar till mig personligen och undrar vart dessa mjölkpaket sitter, tro mig. Jag har övat i år på hur jag ska klä mig för att inte visa dem. Jag har aldrig en kort kavaj eller låga jeans. Jag vet exakt vad jag ska ha för att lura era ögonen. Min mamma vägde lika mycket som mig nu när hon var gravid med Robin. Det är galet. De får mig att inse att de har gått lite långt.
Hur ska jag lyckas med detta? Ja, jag har underbara personer omkring mig men några som ger mig nycklarna,
1. Veronika. Världens bästa Veronika och vän ger mig hennes uppmärksamhet och kunskap. Veronika jobbar med träning och hälsa dagligen och finns vid min sida både som träning och kostrådgivare. Jag har hennes som min PT men utan orealistiska krav. Hon får mig att känna att jag kommer klara det.
2. Henrik. Min andra halva som anpassar sig totalt för att mina mål ska bli uppnådda. Vi hjälps åt med mat och återhämtning.
3. Föräldrar. Mina föräldrar som alltid älskar mig och vill mitt bästa. Tack. 

Jag vill ha en hel insida, vara frisk och ha en balans och ett andrum mellan karriär och vardag. Låt oss starta. 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0