ginah

När man är lite småsjuk som vi varit blir man lite småäcklig, de hör nästan ihop. Finns ingen gång som jag inte har så svårt för mig själv så mycket som när jag är sjuk. Är det egentligen inte konstigt att det är så? Sådana där äckelkänslor bara föds, eller kan det vara så att dem finns där hela tiden men att man är mottaglig för dem när man är sjuk, när man är svag. Så kan de lätt vara. Och jag började grotta lite i det där, varför känner jag mig lite småäcklig? Jag duschar ju varje dag liksom, nej hörre ni, det här sitter på insidan. Det kommer liksom inifrån, tankar om vad jag tycker om mig själv. Jag har ett sjukt bra självförtroende, jag vet vad jag är kapabel till och jag vet vad jag klarar av, dock har min självkänsla svajat lite på senaste, sådär som den gör för alla någon gång. För mig är de okej, skillnaden med mig och andra är att jag väljer att ta itu med den innan de går för långt. Så ja, i söndags bestämde jag mig för att bli ännu mer hälsosam och göra de som jag velat bli länge, snygg. På mitt sätt, alltså så att jag själv tycker jag är snygg också. Jag har många omkring mig som tycker jag är snygg, de vore att ljuga om jag säger något annat men de som är viktigt för mig är vad jag har för känslor kring mig själv. Jag gillar inte mig själv när ja står i en provhytt och försöker ta på mig den där bikini som verkade en bra idé så länge den hängde på galgen, brösten är för små och rumpan för stor. Okej nu var jag elak mot mig själv, jag tror inte många gillar den situationen. Det jag vill komma till är att om man ska få något måste man jobba för det, jag vill bli min egna bästa vän och måste jobba för att komma dit. Så jag tänkte att jag sätter upp ett realistiskt mål för att se om jag klarar det jag tror, om min disciplin vill vara med. Till sommaren, 10 kg lättare. Oj vad jobbigt det var att skriva, nästan som om jag skulle erkänna världens hemlighet. Men såhär nu innan jag ångrar mig så ska jag prova. Då har jag en gång för alla faktiskt försökt, gett det en chans. Klarar jag det också? Klart jag gör! Det handlar om vilja. Tyvärr så går smärtgränsen för högt så jag tänker inte visa någon för och efter bild, dem håller jag gärna för mig själv. Men ni som känner vet ju vart mitt kärlekshandtag sitter om man säger så. Går ju inte missa direkt. KRAM