Det ska vara vi.
Jag och Henrik haft en riktigt mysig kväll. Beställt hämtmat, sett en film och legat och skrattat i soffan. För varje skratt och varje sekund så är jag så glad för att det är just jag som får vara med honom. Han som stöttar mig i vått och torrt, tror på mig och mina äventyr, torkar mina tårar när jag har allt för mycket hemlängtan, går upp på sin lediga dag och gör frukost när jag är sen på jobbet, ger mig morgon massage näst intill varje dag när Henrik vet att jag ska få en tuff jobbdag. Jag klarar mig inte utan honom. Han kan vara det bästa som har hänt, han får mig verkligen att känna som om jag vore den enda tjejen i världen. Vi är ett team, för varje dag som det har varit vi har vi verkligen jobbat oss till detta förhållande, det är vi så värda nu. Båda han och jag har ett trasigt förflutet och tillit är A och O hos oss. Igår på inflyttningsfesten så berättade jag min och Henriks historia för några gäster. Det är så fascinerande att se deras miner när jag avslöjar hemligheten om att detta förhållande inte kom som ett brev på posten. Vi hade en jättetrasslig start. Jag fick kalla fötter när andra par är som mest kära och drog mig ur, insåg vad jag hade förlorat och fick försöka att visa med själ och hjärta att Henrik var den jag ville vara med. Förtroendet var bortblåst. Det är ju inget man får utan något man förtjänar, jag förstår att det förtroende jag förtjänade var lika med noll. Efter regn kommer solsken, dessa händelser, dippar, eller krisar har fått oss till att ha ett hej dundrande underbart förhållande. Jag kan inte se någon annan i min framtid. Henrik är min framtid. Bara min.
