ginah

Hej mina finisar. Här var de dåligt om uppdatering. Min dag har gått i ett. Jag vaknade, åkte direkt till jobbet. Kom hem vid 20, började laga mat och satt mig i soffan så ringde världens bästa barndomsvän Ylva. Jisses vad vi har varit dåliga på att uppdatera varandra. De kändes som ett stort hål i magen när jag pratade med henne. Åh så saknad. Ylva har haft ett jättespännande år precis som jag, massor av varierande händelser då hon bland annat rest i Australien. När jag pratade med henne så inser jag hur olika våra liv är. Jag frågade henne då och då om hon inte varit rädd, typ dykt, hoppat fallskärm, vandrat i djungel. Jag menar, de är tveksamt om jag kommit hem efter en sådan resa. Men hon hade varit helt lugn. Och jag har en vardag där de blir scen, du ska vara på hugget, dina hjärnceller ska konstant vara aktiverade och en djungel och en strand + lite äventyr är så långt ifrån mig. Det skrämmer mig. Medan min karriär har blivit min trygghet på något sätt. Blir jag av med allt så har jag ju ändå mitt driv, och de kommer man ju långt på?! :) 

 

Jag saknar Ylva. Ylvut är en del av min barndom, mina tonårsår och alldeles för många minnen med tårar, skratt och alkohol och svåra NO:prov.

---