Springrunda

Jag och Henrik var lite småsega när vi kom hem, så vi tog på oss springskorna och körde halvmilen. Jag var 1,35 min från att slå mitt egna rekord. Det går bra ju!
Det är andra gången vi löper halvmilen den här veckan sen vi börja på noll. Duktiga vi. Dock är de så att springa med Henrik är ungefär som och rusa hela biten, kötta med andra ord.
Nu: jag ligger och stretchar på golvet och spanar in världens bästa medan han ligger och latar sig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0