ginah

När jag sitter här vid köksbordet så får jag skön tid över till att äntligen kunna reflektera över saker och ting och vad som känns bra just nu. Jag lever ett drömliv, men är kanske ibland lite för naiv och rädd för att se det, så jag svårar till det litegrann, för att inte fotsulorna från marken ska lyfta. Allt jag vill går att fixa och mitt mod är över linjen för att något ska vara för svårt för att klara av. Men jag saknar. De är något jag saknar så att jag får ett hål i magen. Jag vet att när man börjar med företagande på allvar så blir tiden ens hinder, den är inte obegränsad längre utan mina dagar handlar hela tiden om prioritet. Det är fantastiskt rolig resa men de är ett stort steg att ta. Det ska gudarna veta, det tar så mycket längre tid. Allt tar längre tid än du någonsin hade kunnat förvänta dig. Jag har kommit långt ifrån mina gamla vänner, verkligen. Ibland är tanken av att träffa dem nästan lite jobbig för jag vet inte vilken väg jag skulle börja om jag skulle behöva uppdatera dem. Mina bästa och allra närmaste vänner bor här i Västerås och omkring Stockholm, jag har några jag älskar av hela mitt hjärta men där vi har en fungerande relation att varje gång man ses så behöver man inte uppdateras, för man vet ändå. På något sätt har man tagit reda på fakta och minnen så man kan börja producera nya minnen när man väl ses efter istället för att gräva efter dem gamla. Jag har insett att detta betyder väldigt mycket för mig, att inte hela tiden behöva uppdatera utan att bara kunna njuta av att vara med varandra och utbyta den kunskap man sitter på. Oavsett hur mycket jag vill vara en vanlig tjej som pluggar och sen jobbar med något roligt för att senare kunna resa och upptäcka världen så är jag inte den tjejen, tänk vad skönt men det tillfredställer inte mig, jag har en passion jag inte kan styra över som för mig framåt på gott och ont. Så vad tog mig hit? ja hur kunde de bli? Som jag funderat på den, och undrat vart de började. Givetvis tror jag att jag är född till att aldrig nöja mig med lagom men det finns ting i livet som har lockat fram mitt driv. När jag gick i sjunde klass på högstadiet så var jag jättekär i en kille som var äldre än mig, precis sådär som de flesta andra tjejer så visste man att det man önskade aldrig skulle gå i uppfyllelse men de var roligt att fantisera ändå. Den här killen var tre år äldre än mig och jag hade träffat honom genom min bror. Han kanske inte var superpopulär men för mig fanns det verkligen något där, så himla annorlunda mot de andra killarna. Då hade jag väl inte en tanke på att göra en reflektion över varför jag just föll för den här killen men nu i efterhand så är de ganska solklart. Hade hade ett sånt inflytande på mig, han tyckte, han stod för det, han skulle längre än alla andra och gemenskapen av att lämna ön blev en självklar faktor som jag på den tiden inte kunde släppa. Han skulle bli pilot, jag kom ihåg hur ballt jag tyckte det var då, hur många i vår ålder visste vad dem ville bli, och hur många visste att dem ville bli pilot? Han hade en vilja, och det var en av de alla saker jag föll för. Jag minns hur jag satt på hans säng och tog en pocketbok från hans skrivbord som var alldeles intill, jag började snabbt bläddra i boken och minns hur fascinationen steg i mig, jiiisus, den var på engelska. En pilotbok med regler på engelska. Hjälp. Han bad mig läsa högt och jag kom ihåg hur jag tänkte att "du, det kommer aldrig någonsin att hända" eftersom det var mitt svagaste ämne i skolan. Men, ändå så tänkte jag tanken. Det var där inlfytandet. 
Den här killen visste inte bara vad han ville bli, han fick också allting annat att se så enkelt ut. Han hade ett bra extrajobb, bodde bra (har ju förstått i efterhand att de inte var hans förtjänst utan hans föräldrar), ville iväg från ön och var allmänt ödmjuk. Jag älskar fortfarande ödmjukhet och den typen av människor, människor som sällan behöver hävda sig. Tillslut, som alla andra gånger så blev jag dumpad, men än idag är han en förebild för mig. Hans sätt att se på saker underlättar, och hans starka vilja framåt får mig att också tro att saker kan gå. Jag vill ha din lyx och ditt sätt att få saker att se så lätt ut, det var två av sakerna som startade min drivkraft. Tack.