När rädslan sätter stopp.
Imorse vid klockan halv sex var jag så nära på att ut och gå. Jag älskar att träna på morgonen och att starta dagen med en promenad kan förändra en hel dag. Men när jag vaknat och kikat ut så är det kolsvart. Jag blir arg på mig själv när jag kommer på anledning varför jag inte vill gå ut. Det är inte för att det är jobbigt att träna och det är inte för att jag vill sova längre utan allt handlar om att jag är mörkrädd. Jag kan inte vänja mig vid tanken av att gå en halvmil i kolsvart miljö.
Bara några dagar sen gick det bra, förra veckan var jag ute och gick. Men idag var de bara för mycket. Jag kan inte svara på vad det är som gör mig just rädd jag kan bara identifiera känslan som jag helst vill slippa känna. De var första gången på väldigt väldigt länge som min rädsla stoppade mig..
