Mammadag
Drog ut på tiden riktigt länge idag när jag skulle ringa mamma, kändes så sjukt jobbigt att vara ifrån henne och inte kunna krama henne. Min mor, hon är bäst, kanske inte för dig men för mig.
Tillslut svalde jag den tunga klumpen av att ringa för jag visste att paketet med dom superfina klänningarna som jag skickade i veckan skulle inte göra sitt jobb om jag inte ringde till mamma.
Hon blev glad och jag blev glad. Det var skönt att prata med henne men jag kunde ändå inte låta bli att känna hur det brände bakom ögonlocken, det var saknad. Saknad är jobbigt, jag får inte magen av det och känner mig fel, eller mer som att jag är på fel ställe.
Min mamma känner mig utan och innan, vi har en relation där man ger och tar och där man alltid finns. Jag blir stolt och glad varje gång jag tänker på hur dom har packat min ryggsäck med lärdom, uppfostran och kunskap. Det kommer jag alltid tacka dom för, dom har liksom inte förstått att det är mycket deras förtjänst att jag är duktig och är där jag är just nu i livet.
Jag älskar min mamma och hon är min största förebild, puss och godnatt
