Totalt hemma, med inget

Kom för en stund sen hem till Västerås igen, efter många om och men. Har suttit en stund, med en ringande telefon i handen och bara tittat ut. Jag är helt tom, så jag bara skriver just nu. Jag skriver vad jag tänker, vad jag vill och vad jag känner för. 
Jag kan inte förstå hur mycket bakåt man kan gå men ändå framåt från helt annan vinkel samtidigt som man hade tänkt sig attt typ komma snett framåt från en annan sida. Att stå där, på perrongen, se hur de bränner i dina ögon för ord jag har valt, gjorde ont. För första gången gick jag på känsla och jag valde att tänka på mig själv. Jag ville inte bli kakan som alla delar på och som några har kvar. Jag ville inte bli kakan som bara är en av alla andra kakor. Jag har alltid varit en person som vill ha allt eller inget men ändå kunnat ge det tid. När jag satt på tåget hade jag ett mål, och de var att veta vad som händer med oss och att ha allt eller inget. Jag åkte hem med inget som var fullt av död, gammal, förväntan och upprymdhet.
Hur förklarar man för en enda person i världen, som betyder så mycket att man behöver varandra. Du växer av mig och jag växer av dig. Du behöver mig och jag behöver dig. Men hur svårt kan det vara, tydligen mega svårt. Hur svårt kan de vara att inse att vi är ett och att de borde vara så. Hur svårt kan de vara att förstå att de är vi som bär på kärnan till kärlek och vänskap. Det är liksom ingen annan som gör det, de är inte min mamma, det är inte din mamma, det är inte våra vänner, de är ingen annan tjej, de är ingen annan kille, de är inte mannen som log åt oss när du kramade mig hårt medan vi väntade på tåget, de är inte familjen som tittade på oss genom fönstret när du tog upp min hand och höll den mot dig
.
När jag gick på tåget, förstod jag att de här kanske var slutet på allting för vår del. De var inte mer än så, och vi var inte starkare än så. Inte ens ett sånt här lätt problem eller faktum kunde vi lösa tillsammans. Jag vet vad jag vill, och du vet att de här var din enda biljett till att börja på något nytt eller starta om. Men du glömde den där på marken när du vände och gick, elller så tog du den inte med meningen. Du ville kanske att folk tillslut skulle trampa och smutsa ner din biljett. Jag känner mig själv så mycket att jag är värd en person som vill vara med mig och som verkligen jobbar för att komma dit. 
En sak kan få mig att ändra mig, men då är de många saker som ska bevisas först.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0