Mmmm

Det tar ett tag för mig, jag kanske glömmer hur man gör 
sist var himlen vit som papper, ovanför 
Men jag har slutat säga nej, nu ska jag göra vad jag kan 
jag ska riva mina murar tills vi ser varann 

Jag har aldrig fått ihop modell och verklighet 
jag tankar nya tankar men långsamt som du vet 
Så jag lovar ingenting, jag säger hellre förlåt 
vi ska va dom vi vill vara, hellre nu än efteråt 

Jag har inte sagt till nån att du blev kvar här igår 
fast det är svårt att hålla tyst, när alla frågar hur det går 
Jag vet vem jag är när jag är hos dig 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0