ginah

Precis som jag alltid började med förut. Förut när man satt här, la ner timmar på att dela med sig av sitt liv. Då man var så jävla stolt över minsta lilla sak man gjorde. Ja, vad fan har det blivit av en på sistone?

Och ni sju unika besökare som är här inne dag till dag ser jag, vad vill ni, vad vill ni veta? Därför tänkte jag, till er på något sätt, kanske den kortaste någonsin, men ändå göra en comeback såhär kvällen innan min 18 års dag. Åldern då allt sätts på prov, då man är myndig, det ska vara eget ansvar hit och dit.

Och ja, om man tittar på mina år hitils, jag har det bra, jag har den bästa familjen, verkligen. Jag har haft bra år, bra uppväxt. Jag skulle kunna nämna en hel flock med namn som har gjort mitt liv extra ljust, men ni vet vilka ni är.. Jag skulle också kunna nämna en hel del namn som har förstört vissa delar av mig och mitt liv, men dom namnen är inte ens värda att nämna. Man vet aldrig var man har folk, det finns människor man kan lägga dagar, år på att lära känna, men ändå i slutändan så var dom inte alls den man trodde. Besvikelse. Det var så min sommar startade för 2 år sen, det var så den här sommaren också startade. Saker vänder upp och ner på livet och det enda jag vill är bara att dra, dra iväg från den här stan. Så brukade vi alltid säga.

Nu rullar livet på, jag kommer framåt. Jag har ett helt okej jobb, jag funderar på att göra ännu en praktik-plats utomlands senare i höst. Det betyder för mig att jag kan, att jag har chansen om ja vill. Och det har jag för att jag brinner för det. Alla kan om man vill. Pappa betalar, eller mamma, förresten har dem gemensam ekonomi så kanske båda, skitsamma, dom satsar och tror på mig, och det gör mig glad. Precis som min pojkvän. Han satsar också på oss, på mig. Det märker jag. Trots snedsteg känns han som den bästa någonsin, överlägsen på något sätt. Men vem fan gör inte snedsteg? Jag gör det, du gör det, alla gör det.

Jag har en förebild, en nära vän, man brukar kalla honom typ något i stil med Jon. Han iaf, jag har aldrig träffat en person med så mycket moral i kroppen. Okej ibland, kan han göra helt onödiga saker som bara är fel, ibland kan han vara lite väl "vild". Men på något sätt är han så rak. Han och min mamma, det är dom jag litar till 100 % på. För dom har aldrig sårat mig.

Det är typ min mamma som gör hela min födelsedag, varje år gör hon den till något bra. Jag kom ihåg för två somrar sen när jag hade åkt på en riktigt förkylning med både ögoninflammation och öroninflammation och livet var allmänt piss. Jag kom knappt ur sängen den dagen, ville knappt ur sängen den dagen. Men på något sätt fanns hon alltid vid mig. Jag gillar henne.

På tal om ingenting är mitt hår fult, jag har precis slingat om det men glömde bort färgen i håret. Hela överhåret är typ vitt. Men vad gör det liksom? Jag fyller ju år imorn, inte alls runt 50 olika personer kommer hem till mig. Det är lugnt, jag fixar det. På något sätt. Det bästa av allt är att jag har namnsdag också.

Nu ska jag krypa ner i sängen själv, på typ en månad utan min sovvän. Vakna på min egen födelsedag & namnsdag helt själv. Livet är orättvist.

Jag avslutar som förut, Pusspåer.