DU FÅR MIG HEL
- Allt är så perfekt, alla bitar faller på plats, allting är som det borde. Men, det klickar inte. Och det är jag ledsen för.
Jag ska börja med att säga att det här är första gången sen jag började blogga jag har önskat att jag har mindre läsare än vad jag har.
Ibland vill jag bara gå och gräva ner mig, jag tror alla människor känner så någon gång, men ikväll var det extremt för min del. Som många andra älskar jag min familj mest av allt, min syster, min bror men speciellt min mamma och pappa. Det är dem som uppfostrat mig och gjort mig till en del av den jag verkligen är.
Och idag räckte det kanske inte till. Jag ville vara vid sidan, göra mitt bästa och säga dem bästa orden men ändå blev det som om jag pratade i en bubbla där jag bara hörde ljuden själv. Att se sin mamma eller pappa gråta är det värsta jag vet. Det är en stor svaghet jag har som gör att jag bara blir ett hål, jag tappar helt förståndet och vet inte alls hur jag ska vara. Och när något var fel förut så var det så att jag bara lyfte telefon och berättade allt hur det var för mina vänner, ja, jag brukar alltid prata ut med mina vänner (nu pratar jag om tjejkompisar) om någonting är fel, men ju mer tiden går desto mer lär jag att hålla saker för mig själv. Dölja det man bär på, svälja gråten och bara försöka tänka på något annat. Jag har blivit dåligt på att vara öppen numera, att säga som det verkligen är.
Igår var det ett undantag, något fick mig att bara släppa loss och ändra på min egna "regler". Jag kan inte säga om jag gjorde rätt eller fel, men det kändes helt rätt, även om jag sa konstiga saker som fick dig att ändra syn på mig. Så för mig blev det en lättad. Jag kände för en gång skulle att "jag bara kunde vara" utan att ens tänka på vad som skulle hända härnäst. Du får mig till en viss lugn. Allt faller så naturligt mellan oss. Så som det ska vara. Jag tror nu, att när jag tänker efter, att våran vänskap höjdes ett steg. Som sagt är du en avancerad person, men också du lyckades faktiskt få fram det som du kände. Det gjorde mig oerhört glad, glad för att jag vet att vi bara kan va, bara kan prata, bara göra det vi känner för.
Ikväll önskade jag bara att du var här, du hade förstått vad som gör mig ledsen, du hade direkt fått mig på bättre humör, som du mycket ofta lyckas med.
Nu ska jag avsuta den här skriva-av-mig-texten med att bara säga att jag är jätte glad att jag har dig som min vän. Du får mig från att känna mig bara "som någon" , till att känna mig speciell.
Ett tack ifrån mig.
Jag ska börja med att säga att det här är första gången sen jag började blogga jag har önskat att jag har mindre läsare än vad jag har.
Ibland vill jag bara gå och gräva ner mig, jag tror alla människor känner så någon gång, men ikväll var det extremt för min del. Som många andra älskar jag min familj mest av allt, min syster, min bror men speciellt min mamma och pappa. Det är dem som uppfostrat mig och gjort mig till en del av den jag verkligen är.
Och idag räckte det kanske inte till. Jag ville vara vid sidan, göra mitt bästa och säga dem bästa orden men ändå blev det som om jag pratade i en bubbla där jag bara hörde ljuden själv. Att se sin mamma eller pappa gråta är det värsta jag vet. Det är en stor svaghet jag har som gör att jag bara blir ett hål, jag tappar helt förståndet och vet inte alls hur jag ska vara. Och när något var fel förut så var det så att jag bara lyfte telefon och berättade allt hur det var för mina vänner, ja, jag brukar alltid prata ut med mina vänner (nu pratar jag om tjejkompisar) om någonting är fel, men ju mer tiden går desto mer lär jag att hålla saker för mig själv. Dölja det man bär på, svälja gråten och bara försöka tänka på något annat. Jag har blivit dåligt på att vara öppen numera, att säga som det verkligen är.
Igår var det ett undantag, något fick mig att bara släppa loss och ändra på min egna "regler". Jag kan inte säga om jag gjorde rätt eller fel, men det kändes helt rätt, även om jag sa konstiga saker som fick dig att ändra syn på mig. Så för mig blev det en lättad. Jag kände för en gång skulle att "jag bara kunde vara" utan att ens tänka på vad som skulle hända härnäst. Du får mig till en viss lugn. Allt faller så naturligt mellan oss. Så som det ska vara. Jag tror nu, att när jag tänker efter, att våran vänskap höjdes ett steg. Som sagt är du en avancerad person, men också du lyckades faktiskt få fram det som du kände. Det gjorde mig oerhört glad, glad för att jag vet att vi bara kan va, bara kan prata, bara göra det vi känner för.
Ikväll önskade jag bara att du var här, du hade förstått vad som gör mig ledsen, du hade direkt fått mig på bättre humör, som du mycket ofta lyckas med.
Nu ska jag avsuta den här skriva-av-mig-texten med att bara säga att jag är jätte glad att jag har dig som min vän. Du får mig från att känna mig bara "som någon" , till att känna mig speciell.
Ett tack ifrån mig.
Kommentarer
Postat av: Maria
jaa jättekul faktiskt :)
Postat av: rebecca
sv: rolig ?, haha tack <:
Postat av: Maria
yes! 139 spänn på Bolagret. riktigt kap:D
Postat av: rebecca
av: åh vad gullit , tack :)
Postat av: Angelica
ja alla behöver skriva av sig ibland det är viktigt ! kram på dig
Postat av: rebecca
sv: det får du gärna , skriv ner det på en lapp ;d!?
skulle du vilja att jag bloggade om dig :)?
Postat av: rebecca
sv: ja :)))
Postat av: rebecca
nu är du på min blogg :>
Postat av: anki
=)=)
Postat av: Maria
jadå! skönt att ha alla smycken samlade:)
Postat av: anki
eller hur, det VAR men aldrig mera.
Postat av: anki
:b
Postat av: FEBB
åh hej det var längesen! älskar ditt namn, gina gina!<3
tack , tack tack :P
Postat av: Angelica
true :D läget annars då? kram
Postat av: Maria
jag hittade mina på ica maxi såå, dom finns nog i vanliga matbutiker :P
fråga gärna på i min frågestund.<33
Postat av: Elisabeth
Tack, vad glad jag blir :)
Postat av: ELIN
SVAR: Ska försöka med det sötnos! :)
Trackback
