ginah

Jag vet inte vart jag ska stå,
jag vet inte vem som säger rätt.
Jag vet inte hur jag vill ha det,
jag vet inte vad ni tänkte,
men något jag vet, är att
ni sårade mig totalt.


Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga, jag pratade med henne igår, och de bara blev, konstigt. Jag har svårt att tro på dina ord men känner ändå att jag måste eftersom att du var min bästa vän. Ska jag någon gång kunna lägga det här bakom mig och bara gå vidare så ser jag det här som det enda alternativet. Jag förlåter dig verkligen inte, för det är nog aldrig något jag kommer kunna göra. Men jag försöker bara lägga ner, jag vill inte bråka eller egentligen prata om det, för det finns inget att säga. Ni gjorde som ni gjorde. Och en ångrar sig men inte den andra.
Jag trodde att när man var tillsammans att man älskade den personen och bara njöt, men de finns tydligen dom som tänker på andra. Och jag trodde att en bästis pojkvän var en förbjuden kille. Inget man ens ägnar tanken åt?
Just nu har jag inte mått sämre, för jag fick veta att han sa att han offrade allt för att få henne, han struntade i mig, han struntade i sina vänner om vad dom tyckte. Bara han fick henne. Men hon valde inte honom. Hon valde mig. Men jag känner att allt är försent. Ni borde tänkt på konsekvenserna. Så jag ska bara låta er båda två bita i det sura äpplet och tänka efter om det här verkligen var värt det.
Ikväll ska jag träffa honom, för han behövde förklara sa han, Inget jag verkligen ser framemot. Usch.