ginah

Valborg, det är redan Valborg! Vad tokigt egentligen. Vad tiden går fort. Jag har så mycket gamla minnen med den här dagen. Alla år jag efter majbrasan i en socken på Gotland ställde upp i Småstjärnorna i folkets hus. Var säkert med 4 år i rad. vann inte en enda gång, utan det gjorde dottern till pappan som satt i juryn. Varje år, tänk att typ ingen reagerade på det. Sen sista året när jag valde att inte vara med så gjorde jag koreografi till en dans som min syster och hennes vän skulle ha så drog dem hem hela skiten och vann, det var ju typiskt. Förutom alla år i småstjärnorna så minns jag när man var yngre och firade började fira Valborg i Visby. Vad stor man var då. Man va ute hela kvällar, i bästa fall grillade lite korv och höll på att frysa ihjäl. Jag minns när jag fick min första kyss, på valborg, i ett mörkt rum mitt i natten på en ullig matta. Vilken grej!

 

Imorse när jag gått upp har jag glömt bort att det är Valborg, TV4 morgon påminde mig när jag hörde panel prata om hur ungdomar i ung (heltokigt unga) ålder är riktigt berusade på denna högtid. Det får mig att må illa, måste det vara så? Att dem unga hela tiden ska presetera och visa vad dem går för? Kan inte bara vissa snorungar knipa igen och inte pressa dem som vill? På någon sätt är jag så glad att det där är över.

 

 

Själv så ska jag, Henrik, Bella och Veronica hem till Louise och Nils för ett riktig hemmakväll. jag ser framför mig (och planerar givetvis) kortspel, bada i tunna, grilla och babbla och skratta. Nils är Louise nya kille och jag gillar honom, + att det är typ jag som matcha ihop dem, så ärligt talat så är jag riktigt kaxig för min prestation. Hoppas ni får en bra kväll!!

 

 

Jag är så glad att få ha dig i mitt liv, få dig i min vardag. Och jag är oerhört tacksam över att vi har hittat tillbaka till varandra. 

Jag vet att jag sover mitt i sängen, tar mycket plats, suger så hårt på min underläpp att det kan låta, att jag ofta somnar på din arm så den också somnar och domnar bort och ligger typ på dig orörlig.  Men det är för att jag tycker om dig så mycket, för att jag känner mig trygg. 

Måndag morgon, ny vecka, nya möjligheter. Känns bra tycker jag. Jag har mycket roligt på gång, ska bland annat till min revisor idag, Helena på BDO. Världens bästa räknehuvud. Jag bara avskyr papper från skatteverket, bolagsverket och allt möjligt. Men då är det skönt, jag kan komma dit och lämna saker med henne och hon hjälper mig. Idag ska vi deklarera. 

Sen har jag haft möte med Smartshake ang SM-bussen jag anordnar tillsammans med alumni för att få delar av Västmanland att besöka SM i UF-företagande i Stockholm 11 maj. Gick suveränt. Vi hörs lite senare! 

Tidiga morgnar den här helgen, hundmässa idag igen och nu på eftermiddagen var min syster tvungen att åka hem mot Gotland igen. Tråkigt men är väldigt glad för den tiden vi fick. 
Lite trött eftermiddag och jag bestämde mig för att nyttja den på ett efterlängtat sätt. Serier, skön soffa och nydbäddat täcke och nu mår jag. Så härligt att bara få ligga och vara. Försöker ladda om för en ny vecka. Känns bra. 

Hörs lite senare, nu ska jag återgå till serien SUITS!

 

 

Men, jag har haft en sjukt mysig lördag, hundutställning, shopping, lunch på stan och arbetsmöte. Nu blir det middag och babbel. Min syster är ju här med pojkvän så god mat känns som en bra idé. 

Vi är trötta men glada. Efter jobbet igår drog jag till gymmet, tränade kondition. Slog nytt rekord, 6 km på exakt 40 min! Efter det mötte jag Louise och Bella i B:s lägenhet för lite middag. Jag och Bella drog vidare för att möta upp lite folk. Louise åkte till Stockholm till pojkvännen. 

I fyra timmar satt vi och babblade om livet med härliga människor när vi kommit fram, tills vi släpper värsta affärsidén. Vi börjar brainstorma och jag vill absolut vara med. Vid vårt bord satt två oerhört duktiga företagsledare och vill dem investera i ett bolag med mig, Henrik och Bella så är jag utan tvekan med, jag vet vad dem går för. 

Det är fantastiskt vad tillfälligheter egentligen leder till. Jag säger inte att det ska bli något, men om möjligheten ges tänker jag iaf fånga dem och se vad det kan leda till! 

Ha en härlig lördag! 

Egentligen bara bubblar det i mig. Men jag måste hålla fokus på jobb, träning och hålla mig på banan. Jag liksom bubblar av lycka men vill inte att det ska läcka ut innan alla beslut är godkända och klara. 
Om man tittar på bilden ser man nästan att jag är lite trött, och ärligt. Jag är. Supertrött. Ska se till att inte slarva med mat utan verkligen få i mig när det behövs. 
Mina dagar har varit fullspäckade och därmed tröttheten. I förrgår viktiga möten efter besöket i Sala och träning på kvällen, igår diskussionsträff inokm Handelskammaren och hela förmiddagen sen kontorsjobb och kvällen avslutades med Handelskammarklubben. Handelskammaren egna event på Västerås Slott. Trevligt och lyckat. 

 

Idag är det lite lugnare, jobb och sen träning för att möta upp några vänner för lite AW. Helgen startar tidigt imorgon för jag och min vän Bella ska till Karlstad och vara med storregionalt alumnimöte. Vi är 5 st i Sverige som styr och beslutar saker kring Alumni och ser till att nätverket går åt rätt håll. :) På söndag är jag tillbaka i stan igen. 

 

Nu blir det att jobba på. :)

 

 

Jäklar alltså, man kan om man vill. Idag var jag lite halvtagg på mitt PT pass bara beroende på mig, ingen mellis i magen och en rätt så stressig dag resulterade i att jag var lite småtrött. Som vanligt körde min PT skiten ur mig och vi tränade intervall med tilllagd styrka. Tänk er typ träning som "idioten" i ca 30 min med styrkeinslag utan att få komma ned i puls. Tårarna rann på sista varvet, inte för att jag var känslosam, mådde dåligt eller något annat utan för att det var riktigt jobbigt. När jag sätter igång med denna träning skriker min kropp att jag direkt ska lägga av med det jag håller på med. Och då kommer tårarna, totalt förtjänta.
Innan passet startade så surprisade min PT mig (han kan mina koder, lovar, han är den bästa för mig) att det var dags för invägning idag. Jag har ju inte vägt mig sen jag kom hem från Barbados, vilket är en månad sen ungefär. Jag har ju sagt och lovat mig själv att plocka bort vågen för att den kanske knäcker mig, jag är inte känd för att ha det bästa tålamodet och som ni vet vill jag ha resultat på en eftermiddag eller en vecka. Resultatet vart lite oväntat, - 6 kilo på 4 veckor. JAG VET ATT DET ÄR MYCKET VATTEN men ändå. Nu kämpar vi på. Alltså totalt - 8 kilo eftersom jag tappade två på resan! 
Egentligen bryr jag mig inte om vågen, jag vill känna mig nöjd med mig själv. Mitt totala mål är att bli som min syster, hon är lika lång som jag och jag känner att det känns både sunt och rättvist mot mig själv. Jag tänker mig hennes vikt (mer kropp) + ca 3 kilo. Men för att komma dit ska jag ned 21 kilo sammanlagt, vilket kan låta sjukt i vissa ögon men jag tänker mig att det får ta den tiden det behöver... jag kommer klara det. Om jag har viljan, om jag har mitt team. 

 

Jag har en bokad vecka men en rolig vecka. Den här dagen bjuder på avstämningsmöte med min uppdragsgivare, visning av lägenhet (dröm lgh som definitivt slår i taket gällande budgeten) och träning. Puss 

Ikväll blir det tjejparty med middag och utgång. Puss 

Hallå på er!

Igår, vilken lång jobbdag det blev. Landade hemma vid 20.30. Lagade mat och landade i soffan när jag märkte att jag hade en överraskning i vardagsrummet. Gissa om jag blev glad. Fina tulpaner och ett meddelande, på ett annorlunda sätt. PIRR.

Efter 2 dagars paus med allt ett hem kan kräva så är jag tillbaka i vardagen med totalt jobbfokus. Jag ska precis kliva på arbetspass nummer 2 för dagen. Från kontor till coachning av ungdomar. Härliga kontraster jag inte vill  leva utan. 

Hörs lite senare! 

Jag har fått lite frågor hur det går med allting och den frågan jag tänkte besvara idag, som jag vet att många av er är nyfikna på det är kanske hur det går med min viktresa och min personliga tränare. 
Vi har varit igång i ca en månad och det har hänt mycket. Den enda överenskommelsen som jag och min PT har förutom att träna för att må bra det är att jag inte ska gå efter vågen. Mitt mål att gå ned 17 kilo totalt är ju väldigt konkret men eftersom det är många veckor kvar väljer vi att inte fokusera på vikten. Det kan vi göra när jag börjar nå den formen jag är ute efter. 

Det svåra med mig är att hålla i träningen och träna kontinuerligt. Jag vill gå ALL-IN och får jag inte resultat efter någon timme så vill jag åtminstone ha det efter någon vecka. Men det är ju inte så det går till, jag håller ju på att göra en hälsoförändring, det händer inte på en vecka. Och just detta är min utmaning.

Jag går efter kamera och kondition, hur mycket jag klarar helt enkelt. I början var det jobbigt med powerwalks och 3 km, nu är jag uppe på 5 km och klarar det utan problem. Att slå rekord i helgen var inte bara en fantastisk känsla utan också ett kvitto på att min kropp börjar bli bättre och jag får resultat. 

När det gäller vikten har jag ingen aning om hur det går, har ju inte stått på en våg sen jag kom hem från Barbados. Men spegeln visar ett bra tecken. Jag skulle kunna visa er redan nu en före och en efterbild, men ärligt talat så vågar jag inte. Inte av den anledningen att jag är rädd vad folk ska tycka utan faktiskt för min egen del, jag kan inte riktigt acceptera att jag kanske var så stor som jag var. Mår dåligt när jag tittar på bilderna och jag är verkligen glad att jag valde att ta proffesionell hjälp. Efter att jag har träffat min PT (som jobbar på World Class i Västerås, oerhört duktig) så kommer jag inte bara därifrån med energi utan också massor av kunskap om mig själv och min framtid. Han får mig att känna mig grym och han får mig att vilja presetera. I början var jag kanske lite töntig och tränade hårt för att visa honom men i nuläget jobbar jag bara hård för min egen skull. För att jag vet att jag mår bra av det. 
Balansen mellan min egna vilja och ork är ojämn, det finns säkert 4-5 ggr i veckan jag fortfarande spyr på träningen och inte har lust att ge mig iväg, men jag har bestämt mig för att det är ovana. Jag vill ju det här, det vet jag ju. Jag känner alltså inte efter så mycket utan gör bara. Man kan alltid gotta sig med att det är skönt efteråt.
Något som är svårt är ju högtider som påsk m.m. gällande kosten. En riktigt utmaning, ibland blir det snedsteg, ofta medvetna. Som i lördags åt jag tårta. Det var gott. Men då har jag bestämt mig innan och jag släpper inte in någon ångest alls. 
Jag tror det är att bestämma sig för att man vill, att man gör det här för sig själv och sen ge sig fan på alla svåra utmaningar som man faktiskt får. 

 

Idag fick vi också lite påskpresenter från mamma, hon är grym alltså. Så härligt med ledighet på ön och kvalitetstid familjen!

Glad påsk! 

Jag har landat på Gotland, kramat om min förkylda syster, och babblat sönder mamma och pappa. Ca 20 tiden igår kom jag hem till barndomshuset och vi hade så mycket att prata, diskutera och gå igenom att vi babblade tills klockan blev 01.30. Alltså åh. Mina fina föräldrar, som jag älskar mer än något annat. Dem är verkligen super. Dels för att dem fortfarande är kära i varandra och värnar om varandra, men också för att jag ser glädjen i deras ögon när jag berättar om min framgång med bolaget, vad som är på gång och vad som händer i Västerås. Pappa är den bästa någonsin att diskutera med, ibland tycker vi inte alls lika men han får mig att komma ned på jorden och lära känna mig själv. Relationen till mina föräldrar är så viktig. I mammas ögon lyser det på ett annat sätt, hon om någon kan nyttja min drivkraft och varje gång jag kommer hem har hon ett nytt projekt på gång. Hon älskar inredning, matlagning och trädgård och hon är inte särskilt diskret när hon ska implementera sina intressen hos mig. Idag jobbar hon sin sista dag innan en miniledighet för helgen och hennes förfrågan på dagens todo-lista för min del är inte kort. Bland annat provbaka tårtan till lördag (hon vill att den ska vara perfekt inför släktens bjudning) och (om jag hinner) tvätta burspråkets fönster? Nu regnar det så isf får det bli på insidan. Men jag hjälper så gärna till, mina föräldrar fanns där under renovering, när jag har flyttat så jag hjälper mer än gärna till.

 

Jag önskar att jag också någon gång får rita, designa och bestämma ett hus precis som mamma och pappa gjort med det här, när jag tänker efter kan jag inte förstå hur dem kom på allting. Nu är huset snart 25 år gammalt men ändå håller det i sig, även om jag såg mammas avundsjuka blick när vi berättade om att vi skulle lägga in gråsten i vårt kök..... 

 

 

Idag gick en liten dröm i uppfyllelse, en potentiell kund ringde till mig, berättade att dem hade hört om mina föreläsningar jag kör för unga och blivit rekommenderade att hyra in mig, dem vill väldigt gärna träffa mig för att prata framtida samarbete. Vilken start på semestern? Älskar att hård jobb lönar sig, jag vet att det jag gör är bra och det är klockrent, men det bubblar i mig när jag får ett kvitto på det också! 

Idag avverkade jag den första efterlängtade tennislektionen med min chef. Hon är jätteduktig och Gud vad kul vi hade. Timmen bara försvann och jag tog ut mig rejält. Jag tyckte jag var duktig för att vara nybörjare, tror jag hittat min grej. 

Nu är jag strax framme på Arlanda, flyget till ön tar bara 45 min och jag reser med SAS. Ska läsa lite rapporter och ge feedback, sen får dagens jobb vara över.