ginah

hejhejblogg.
Ni har säkert som jag, full upp med allt julfix såhär dagen innan den stora dagen. Vad är det som egentligen är stort kan man ju undra? Paketen? All julmat man trycker i sig? Eller att få träffa hela släkten igen och bara umgås? Jag vet inte, jag tror mer att de är då man kan pusta ut. Jaja.
En del kanske är jätteupptagna, vissa inte, men jag sak iaf ge en liten julklapp till mina läsare, en komisk julklapp, (enligt mig såklart). Här kommer den:

Snälla ni, gå in www.felsms.com . Där skriver dom in felskickade sms till folk. Jag skrattade sönder första gången jag var inne, hur sjuka saker skirver man på sms egentligen?
Jag säger bara åt er att ni borde checka, för min del blir det en fortsatt kväll med massa paketinslagning och mys med familjen. Pusspåer. GOD JUL.

Hejje.
Jag älskar det här med att jag uppdaterar er när jag känner för, as skönt. Slipper skriva om mitt fantasilösa liv som ser likandant ut varje dag, utan mer runt om allt annat. Men självklart ska jag bädda in lite Ginaliv också.
Dagens ämne blir något som jag analyserat om en hel del.
Paradise hotell.
Jag förstår egentligen inte själv hur folk kan vilja se sådan smörja som det. Hur man ens sätter sig vid tv:n, kollar in hela timmar med ren skitsnack och bullshit. Jaja, visst alla är vi olika. Men det är ju inte äkta alls. Jag har inte lagt särskilt mycket energi på att forska om saken så ni får gärna rätta mig om jag har fel. Men va-faaaan, (säger jag med tonen från YRROL) deltagarna får ju betalt för att agera. Hallllå, vad är det för skit. 
Nu ska jag äntligen komma till den punkten jag vill. Varför ser då jag på det som verkar veta så himla mycket? - Jo, för att min pojkväns barndomskompis/granne är med!! När han åker ut, Den här Patrik då ska jag sluta att se. Det har jag lovat mig själv. Visst jag har fått skrattat högt många gånger sen han kom in till det där hotellet men det finns annat som får mig att skratta också. Så med det här inlägget avslutar jag med att säga att jag hoppas inte barn ser på detta, för dom förstår ju inte att allt är uppgjort.
Nu, vidare till en hel dags jobb. Pusspåer.

Hejhejblogg.
Jag har bestämt mig för att inte vara någon drama queen och därför inte alls nämna ditt uppförande från igår. Självklart lackade du totalt ur för det första blogginlägget, fast du inte ens hade en aning om det handlade om dig eller inte. Trevligt med sådana människor.
Jag ska reflektera min kväll lite snabbt från igår;
Jag hade bestämt mig för att gå in på sävefesten på hamnplan, betala 100 kr och stå i garderoben och trängas med jobbiga människor där alla verkade ha klaustrofobi. Givetvis blev det en större flopp än någonsin. Jag kanske aldrig har ångrat så mycket att jag gick dit. (Nu struntar jag i att m jämt säger att man kan inte ångra något man gjort utan bara saker man inte gjort.) Vad flög i mig? Varför trodde jag att det skulle bli roligare än alla andra gånger? Har ingen aning. Nu blev det så iaf, jag gick dit, och ångrar det.

Det roligaste på hela kvällen var när Charlotte halkade i backen innan hamnen och rullade ner framför ett gäng. Jag och Sara hade svårt att hålla sig på benen för att det var så kul, samtidigt har jag lyckats ringa upp Jon Lindgren och han har tydligen hört ett eller annat. Jaja, med det här vill jag säga att om det fortsätter så här, så ser ni inte mig på fler sävefester.

Jag vet nog ingen mer som kan ha sjunkit så lågt så fort som du. Hej då.

hejhejblogg.
Nu ska jag förebereda er innan ni börjar läsa hela inlägget, att det här kommer bli ett superlångt inlägg, men en liten del av allting. Se och läs!
Jo jag ska börja med att berätta hur rätt en mening var som jag tänkte på. Den löd såhär: Kontakten är ingenting man tappar, det är något man väljer. Jag älskar det citatet, det var i en av alla böcker jag läser som jag hittade det i. Det känns verkligen som om hur upptagen men än är och hur mycket saker man än gör, så blir man aldrig för upptagen för att hålla kontakten men någon. Det är ingen som kräver att man ska ses jämt, höra av varandra varje dag eller ha som ett tvång att veta allt.
Jag tänker tillbaka på en händelse, som hände i somras/höstas, och i den stunden var det verkligen att en kväll, en grej, en timme, en minut, ett ord kunde förändra allt. Vilket det också gjorde. Jag trodde aldrig att vi/du/jag skulle tappa kontakten på grund av en sån grej. Vi var bästa vänner, vänner med undantag, vänner som stod i parentes, för vi visste väl egentligen inte var syftet var. Men den gången valde jag bort dig, jag valde någon annan för att jag var rädd för oss/dig/mig. Jag valde någon annan för att du stod inte längst upp, jag prioriterade en annan person mer än vad jag gjorde med dig. Helt enkelt, jag fick klart att jag älskade någon annan mer.

Nu i efterhand, när jag tänker tillbaka (vilket jag ofta inte gör, försöker undvika det) på allt, så vänder det sig i magen, jag hade kunnat gjort så mycket annorlunda för förebygga alla händelserna. Jag får nästan lite panik i kroppen när jag försöker fumla fram vad som gick snett, vad som flippade ur. Det är så mycket.

Nu är det som att alla kräks på mig och min personlighets för den jag är, jag ser hur ni av avund tycker att jag är riktigt präktig för att mitt liv går runt utan dig/er. Jag kanske har det bäst, allt man kan önska sig. Mitt liv kanske är perfekt, jag kanske vet själv att jag har det bästa runt omkring. Jag kanske orkar med saker jag inte borde, jag lever för nuet och njuter av varenda stund med det jag tycker om. Min livsstil har blivit en helt annan, jag känner mig sund, och har en helt annan bild på livet.
Jag avslutar med ett favoritcitat från mig,
Jag älskar hur du förändrade mitt liv, Mathias.