ginah

Åh. jag hade sådan lust att checka ut att jag gjorde det. Nästan 3 veckor sedan vi hördes här. Otroligt. Mycket har hänt sen dess. Jag behövde en paus, det har gått i ett här hemma, fast det är semester. Jag ville inte vara på internet utan kopplade ur, och faktiskt så tycker jag att det är helt okej.

Det som har hänt sen vi hördes sist är att Frankie har växt så mycket att det knakat här hemma, det är nästan så att jag får för mig att han växer på en natt. Han har lärt sig konster som sitt, ligg och hopp upp och kan inkallning och apport trots sina ringa 14 veckor. Otroligt. Hunden är fruktansvärt intelligent, ibland blir jag nästan rädd. Här om dagen ville han inte alls vara ute, så när han vill komma in så hoppar han upp och sätter sig i mammas blomkruka för då vet han att vi kommer ut och säger till honom. Förutom Frankie och hundlivet så har Henrik fyllt år, jag har haft en stor överraskningsfest för honom (tack alla ni för att ni kom och kunde hålla tyst om det), jag själv har hunnit blivit 23 år, galet vad gamla vi börjar bli och vi har haft fullt hus hela semestern. För några dagar sen voltade pappa med en av hästarna på travbanan och han hade rejäl tur i oturen. Vagnen voltade runt och pappa åkte i backen, bröt revben och släpades efter hästen i full fart i 50 m. Med skrapsår i ansiktet och "bara" brutna revben så tycker pappa det gick bra. Jag blev livrädd. Man ska inte hålla på med hästar och travsport. Ibland så går det så snabbt, nu gick det bra men om de är något jag lärde mig den här semestern är att man ska ta tillvara på allt man har, för man vet aldrig när det försvinner. Det är så otäckt när det händer hästolyckor. 
Precis så har det varit med vädret, man visste aldrig när solen skulle komma fram igen. Men den här gången gjorde det ingenting, jag och Henrik har haft den bästa sommaren ändå. Det märks rejält att vi har ett annat förhållande nu än förra gången, vi har så kul på ett annat sätt. Jag har skrattat, vi har myst, vi har gått promenader och vet ni vad vi mer har gjort, vi har klivit tillbaka till tio år gamla och laddat hem Roller Coaster och spelat och tävlat. Så kul. Men så beroende framkallande. 

 

Frankie är det bästa som har hänt mig, kunde aldrig tänka mig att en valp skulle bringa så mycket lycka till ett par, jag älskar honom och Henrik så oerhört mycket, visste inte att man kunde känna så mycket kärlek. 

Men, nu är det tillbaka till verkligheten, för imorgonbitti går planet hem och Henrik börjar jobba på måndag. 

 

Är lite ledsen för det men vi har roliga tider hemma också, vi ska ju flytta den här månaden. Men medan jag njuter av sista kvällen på ön så bjuder jag på sommarens roligaste bild. KRAM