Batman i soffan
Ikväll är Henrik inte så snäll mot mig. Jag är tydligen en bekräftelseslampa och en lipsill. När jag gråter ser jag ut som Batman också.
Vi ska klargöra detta lite så att ni, mina läsare inte missförstår.
Jag och H har myskväll och jag sitter helst i hans knä, får jag inte de vill jag upp med fötterna i knä och hålla hand. Helst tusen pussar också. Tillslut tycker Henrik att mitt bekräftelsekonto får vara fyllt (de han aldrig förstår är att det rymmer hur mycket som helst) och jag blir en "liten bekräftelseslampa". När jag tillsluta köper argumentet och sätter mig in i kvällens film så rinner tårarna som floder ner från kinderna när dem gifter sig på Tvn och utbyter de magiska orden. Detta är inte Henriks favoritsscen och ska skämta till det. Mascaran över hela ansiktet och vi har en Batman i soffan.
Det här är typ en vanlig fredag hos oss. Välkomna!
