Tjejen som inspirerar mig, vem inspirerar dig?
Det är juni och jag är nybakad student, jag har knappt sovit ut i helgen och kan fortfarande känna av fredagens studentfestande i armar och ben.
Jag trycker på den röda "stop"-knappen på bussen och går av när den stannar, helt ute i ingenstans tyckte jag då. Försökte se någon sorts skola men fick inget resultat, började titta efter vägskyltar och fick se att jag ändå var på rätt väg. Jag gick in mot skog, kom fram till ett ganska fult tegelhus och en parkering där det kryllade av reserverade skyltar.
Jag mötte en tjej som jag såg var lite äldre än mig, men jag tyckte inte då att de skilde mycket, hon såg ungefär lika vilsen ut som mig och en hel skopa mer självsäker. Tog inte lång tid innan vi började prata. Vi gick in byggnaden, satte oss vid ett bord, vi var tidiga båda två. Tjejen var också ursprungligen från Gotland, vilket sammanträffande.
Jag sa att jag var så varm, det var varmt ute, de var ju försommar ändå. Hon tipsade mig om att dricka kaffe, eller något varmt. Då lurade man tydligen kroppen och den kyler ner sig själv. Jag blev imponerad men samtidigt inspirerad, fan den här tjejen var cool. Ofta man vet sådant tänkte jag.
Den här tjejen sökte samma utbildning som jag, där satt vi, två tjejer, kanske dem största konkurrenterna då vi fightades om samma skolbänkar i höst, men jag, hon eller vi tänkte aldrig så. Jag gillade henne, jag ville att hon skulle sitta där i höst i bänkarna med samma utstrålning och ge mig samma energi. Jag ville att vi skulle jobba i team. Jag som var först in på intervju, delade med mig av de kluriga frågorna som jag minns när jag kom ut medan hon väntade på sin tur.
Det sista vi sa till varandra innan vi åkte hem till våra vardagsliv var ”Vi ses i höst”, sådär lagom klyschigt men o så sant.
Hur bra är det inte att ha någon som alltid tänker på ditt bästa, hur bra är det inte att kunna dela med sig av kunskap och därefter kunna bli de bästa av varandra, hur bra är det inte att ha någon som lyssnar oavsett hur knäppa idéer du har, hur bra är det inte att känna trygghet med personen du delar sjukt mycket med, hur bra är det inte när man jämt har kul tillsammans, hur bra är det inte att det alltid finns en trygg soffa att fly till fort man är i obalans, hur bra är det inte att ha en bästa vän som har en funktionalitet som extra mamma. Jag älskar det. Kan ni tänka er att jag har detta?! Galet vad lycklig jag kände mig just.
SUMMA SUMMARUM, den här tjejen vid namn Emelie, hon ger mig inspiration varje dag. Hon får mig att känna att jag också kan lyckas, hon tar ner mig på jorden när det behövs och hon är brutalt ärlig vilket jag älskar. Vet ni vad de finaste är i kråksången? jag kan liksom leva när hon lyckas, vilket gör att jag har dubbelt så lätt för att bli glad för något extra, sjukt smart strategi! ;)
Lyckas hon, lyckas jag. Lyckas jag, lyckas hon.
