Varför våren är min favorit
Jag läste imorse i en tidning att "Våren tränger sig på". Hur tänkte man där när man skrev? Tänkte man?! Våren är ju så efterlängtad och tränger sig aldrig på. Jag vill ha vår för livet. De är absolut den bästa årstiden. Räcker med att man gå ut och så är man glad. Man har någonstans i baktanke att vädret kan svänga fram och tillbaka och därför så tar man vara varenda minut av solsken. Annorlunda på sommaren, där ska de alltid vara fint så när de inte är det blir man bara besviken. Solen blir en sak i vardagen annars blir man sur. Därav denna kärlek till den oförutsägbara våren. Ibland är den bra och ibland inte. Igår och idag är den superbra. Vi hade premiär igår på jobbet och vi gick ut i vår lilla minipark utanför och åt vår lunch i solen. Så mysigt. De är inte alltid man får det.
Jag önskade att jag och Henrik var ett. Han får mig alltid att bli glad och positiv. Jag vill också att vi ska förlova oss, snart. De är ett givet steg för oss. Henrik påminner mig typ jämt (ja eller iaf när jag tar upp det) att allt har sin tid. Precis som väntan på den där valpen vi ska skaffa någongång. Ja, som min mamma hade sagt, väntar man på något gott...
Kommentarer
Trackback
