Kärigt distraherad
Okej, en liten paus såhär på eftermiddagen. Gud. Jag är så fylld med energi, måste varva ned lite. Skriva av mig lite.
Jag har kommit på en sida av mig själv som jag inte riktigt är van med, eller jag kanske inte ha märkt den förrens nu. Min starka sida är att jag är så sjukt effektiv, gör jag saker i hemmet så kör jag t.ex. bara på, känner inte efter så mycket. Jag kan liksom göra många saker på en gång, städa, tvätta, laga mat, bädda, plocka bort saker och jag tror att anledningen för detta är att jag har en struktur inställd i mig att t.ex. om jag går från badrummet för att ta med mig tvätt ren tvätt så tar jag också med mig parfymen som ska vara i sovrummet tillbaka, jag går in i sovrummet, ställer undan parfymen, ser att det är obäddat, bäddar, har kvar tvätten i handen, lägger in tvätten i garderoben, ser att min mobilladdare ligger på golvet, tar mobilladdaren och lägger den på sin plats i köket, ser att disken behöver plockas ut ur maskinen, kommer på att jag måste tina köttfärsen, gör klart maskinen, hämtar köttfärsen, tvättmaskinen piper och den är klar, på vägen in till badrummet tar jag med mig tofsar som ligger utspritt på exempelvis soffbordet, går in och tar tvätten, kommer på att jag inte rengjorde stenbänken i köket, tar med mig rengöringsmedlet från badrummet in till köket, torkar bänken osv osv.. Det här är jag i ett nötskal. Jag ser liksom hela vardagen som spelet Tetris ungefär.
Men, det finns en sak som kan störa mig, eller närmare sagt, distrahera mig.. och det är Henrik. Ibland när han kommer hem så fixar han lite sen brukar han lägga sig och se nyheterna en stund, och då dras jag till honom likaväl som om han vore en godisskål. Jag blir heltokig av honom. Jag kommer av mig totalt och vill bara lägga mig (typ helst på honom men då brukar han protestera lite) bredvid honom och suga in den fina känslan jag får av honom, lugn. Jag omfamnar energin han ger mig och brukar jämföra mig själv som en magnet till honom. Det är galet hur mycket man kan tycka om en människa. Jag älskar honom så mycket att jag kan få lite ont i magen. Hans smilisar, ögon, hår, doft, uttryck, skratt, skämt, omtänksamhet får mig att smälta. Allt typ.
Jag har kommit på en sida av mig själv som jag inte riktigt är van med, eller jag kanske inte ha märkt den förrens nu. Min starka sida är att jag är så sjukt effektiv, gör jag saker i hemmet så kör jag t.ex. bara på, känner inte efter så mycket. Jag kan liksom göra många saker på en gång, städa, tvätta, laga mat, bädda, plocka bort saker och jag tror att anledningen för detta är att jag har en struktur inställd i mig att t.ex. om jag går från badrummet för att ta med mig tvätt ren tvätt så tar jag också med mig parfymen som ska vara i sovrummet tillbaka, jag går in i sovrummet, ställer undan parfymen, ser att det är obäddat, bäddar, har kvar tvätten i handen, lägger in tvätten i garderoben, ser att min mobilladdare ligger på golvet, tar mobilladdaren och lägger den på sin plats i köket, ser att disken behöver plockas ut ur maskinen, kommer på att jag måste tina köttfärsen, gör klart maskinen, hämtar köttfärsen, tvättmaskinen piper och den är klar, på vägen in till badrummet tar jag med mig tofsar som ligger utspritt på exempelvis soffbordet, går in och tar tvätten, kommer på att jag inte rengjorde stenbänken i köket, tar med mig rengöringsmedlet från badrummet in till köket, torkar bänken osv osv.. Det här är jag i ett nötskal. Jag ser liksom hela vardagen som spelet Tetris ungefär.
Men, det finns en sak som kan störa mig, eller närmare sagt, distrahera mig.. och det är Henrik. Ibland när han kommer hem så fixar han lite sen brukar han lägga sig och se nyheterna en stund, och då dras jag till honom likaväl som om han vore en godisskål. Jag blir heltokig av honom. Jag kommer av mig totalt och vill bara lägga mig (typ helst på honom men då brukar han protestera lite) bredvid honom och suga in den fina känslan jag får av honom, lugn. Jag omfamnar energin han ger mig och brukar jämföra mig själv som en magnet till honom. Det är galet hur mycket man kan tycka om en människa. Jag älskar honom så mycket att jag kan få lite ont i magen. Hans smilisar, ögon, hår, doft, uttryck, skratt, skämt, omtänksamhet får mig att smälta. Allt typ.
Tänk att jag har fått träffa någon som dig, redan i december har det varit vi i tre fina, underbara år. Du är bäst. Du är mitt liv.
Kommentarer
Trackback
