Orkeslös och ensam, med en lång to-do-lista
Jag är så tråkig att vara med. Jag är rastlös, ensam och uttråkad. Hur kan det bli?
När Henrik jobbar och jag är hemma så är det som att all min energi följer med honom. Jag får ingenting gjort.
Det jag har gjort sen han åkte till jobbet vid klockan 11 är att jag har följt Leonores dop, ätit upp dem sista chipsen från igår, hoppat över frukost, kollat igenom instagram, twitter och facebookflödet minst 6 ggr, gått till en park för att sola, lyssnat på en pod, gått hem igen, legat på blocket och kikat hemindredning och snurrat samma tankar i huvudet flera varv. Har inte fått någonting gjort. Jag vet att jag borde lägga all min energi på träning för min mulliga kropp som ska vara i form till februari men det finns ingen ork.
Det som jag fick lust med när de var mulet ute var att lägga mig i söngen och samla energi, jag har inte kommit så långt men frestelsen är stor. De finns liksom tusen saker att göra så jag borde absolut inte vara rastlös, jag skulle kunna ta tag i veckans tvätt, damsuga lägenheten, måla klart den sista väggen, damma av alla fönstrar, ta en cykeltur för att få röra på mig, ta en powerwalk, rensa ur gamla anteckningsböcker sen studerandet, måla naglarna inför en ny jobbvecka, gå ut med sopor, stryka gardiner och laga smycken som har gått sönder. Jag kommer liksom ingen vart.
Nu sitter jag i sängen också, den är närmre än vad jag tror, den här frestelsen av att bara få vila..
Det jag har gjort sen han åkte till jobbet vid klockan 11 är att jag har följt Leonores dop, ätit upp dem sista chipsen från igår, hoppat över frukost, kollat igenom instagram, twitter och facebookflödet minst 6 ggr, gått till en park för att sola, lyssnat på en pod, gått hem igen, legat på blocket och kikat hemindredning och snurrat samma tankar i huvudet flera varv. Har inte fått någonting gjort. Jag vet att jag borde lägga all min energi på träning för min mulliga kropp som ska vara i form till februari men det finns ingen ork.
Det som jag fick lust med när de var mulet ute var att lägga mig i söngen och samla energi, jag har inte kommit så långt men frestelsen är stor. De finns liksom tusen saker att göra så jag borde absolut inte vara rastlös, jag skulle kunna ta tag i veckans tvätt, damsuga lägenheten, måla klart den sista väggen, damma av alla fönstrar, ta en cykeltur för att få röra på mig, ta en powerwalk, rensa ur gamla anteckningsböcker sen studerandet, måla naglarna inför en ny jobbvecka, gå ut med sopor, stryka gardiner och laga smycken som har gått sönder. Jag kommer liksom ingen vart.
Nu sitter jag i sängen också, den är närmre än vad jag tror, den här frestelsen av att bara få vila..
Jag skulle kunna bädda sängen också..
Kommentarer
Trackback
