Allergin som drabbar medelålders kvinnor
I vissa stunder alltså, ni vet när man möter dem där stunderna som man inte vet om man ska skratta eller gråta. Så har det varit för mig den senaste månaden ett flertal gånger. Så, låt mig få be om ursäkt en gång för alla så kanske vi kan släppa det här skämtet sen eller lägga fokus på det som faktiskt är viktigt?
Jag vet inte om ni minns att jag berättade att om det är något som jag ska ta med mig genom denna process så är det att det blir så himla tydligt vilka som verkligen bryr sig och vill att jag ska må bra. Jag får alla möjliga kommentarer och blickar av personer jag känner halvbra och det är fullt okej för mig, för dem känner ändå inte mig. Ibland snälla blickar också. Men här om dagen vart det bara för mycket, och är det något som gått mig på nerverna så är det Mr. Jantelag. Alltså allvarligt, nu på datorn, genom texten, jag freakar ur. Typ.
Dem som följt mitt Västeråsliv vet att jag kanske inte bara umgås med människor i min ålder, dels för att jag har haft en äldre pojkvän men också för att 80 % av min vardag (sorgligt eller inte, det avgör du) består av karriär och jobb för mig. Men jag älskar det. Då blir det liksom inte så vanligt att människorna är i min ålder. Och egentligen struntar jag i det, jag bara älskar personer som är duktigare än mig och människor som har mer erfarenhet, för det som blir grejen är ju att jag lär mig och utvecklas varje dag. Sen vilken ålder dem har det är inte relevant. Men detta blir ju också folk (läs medelålders kvinnor) allergiska emot. När jag flyttade hit hösten 2011 så kände jag ingen, när jag tog examen våren 2013 kände jag några, när jag däremot jobbade hårt på Handelskammaren under hösten förra året så lärde jag känna så många. Byggde upp mig, byggde upp mitt. Jag var glad, jag var nöjd och så stolt över det näringslivet och kontaktnät jag har funnit. Det vet ju minst sagt ni läsare. Men allergin bland människorna bli större, allergin är en blandning mellan avundsjuka och jantelag och man skulle kunna säga att den sätter sig fast hårdast på företagsledare/framgångsrika kvinnor i åldern 35-50 år. Gud vad vissa inte tycker om mig. Egentligen vet jag inte varför, för det är ju inte så att dem försökt lära känna mig men ändå möts jag av så syrliga kommentarer och blickar. Och det lustiga är att det handlar egentligen bara om en sak, min ålder. 22 årig tjej. Gina som jobbar på Handelskammaren, driver aktiebolag vid sidan om, har visioner och mod och vill saker. Och är så jävla redo att jobba för dem. Gud vad det sticker i ögonen, som tusen nålar som ger smärta ända in i själen. Det är så lustigt också hur jag kan se detta, höra detta, uppleva detta. Hur de bubblar igenom och läcker ut för vissa i form av påståenden och frågar (rangordnar de vanligaste):
1. Har inte du lite för bråttom, man behöver inte göra karriär?
Jag vet inte om ni minns att jag berättade att om det är något som jag ska ta med mig genom denna process så är det att det blir så himla tydligt vilka som verkligen bryr sig och vill att jag ska må bra. Jag får alla möjliga kommentarer och blickar av personer jag känner halvbra och det är fullt okej för mig, för dem känner ändå inte mig. Ibland snälla blickar också. Men här om dagen vart det bara för mycket, och är det något som gått mig på nerverna så är det Mr. Jantelag. Alltså allvarligt, nu på datorn, genom texten, jag freakar ur. Typ.
Dem som följt mitt Västeråsliv vet att jag kanske inte bara umgås med människor i min ålder, dels för att jag har haft en äldre pojkvän men också för att 80 % av min vardag (sorgligt eller inte, det avgör du) består av karriär och jobb för mig. Men jag älskar det. Då blir det liksom inte så vanligt att människorna är i min ålder. Och egentligen struntar jag i det, jag bara älskar personer som är duktigare än mig och människor som har mer erfarenhet, för det som blir grejen är ju att jag lär mig och utvecklas varje dag. Sen vilken ålder dem har det är inte relevant. Men detta blir ju också folk (läs medelålders kvinnor) allergiska emot. När jag flyttade hit hösten 2011 så kände jag ingen, när jag tog examen våren 2013 kände jag några, när jag däremot jobbade hårt på Handelskammaren under hösten förra året så lärde jag känna så många. Byggde upp mig, byggde upp mitt. Jag var glad, jag var nöjd och så stolt över det näringslivet och kontaktnät jag har funnit. Det vet ju minst sagt ni läsare. Men allergin bland människorna bli större, allergin är en blandning mellan avundsjuka och jantelag och man skulle kunna säga att den sätter sig fast hårdast på företagsledare/framgångsrika kvinnor i åldern 35-50 år. Gud vad vissa inte tycker om mig. Egentligen vet jag inte varför, för det är ju inte så att dem försökt lära känna mig men ändå möts jag av så syrliga kommentarer och blickar. Och det lustiga är att det handlar egentligen bara om en sak, min ålder. 22 årig tjej. Gina som jobbar på Handelskammaren, driver aktiebolag vid sidan om, har visioner och mod och vill saker. Och är så jävla redo att jobba för dem. Gud vad det sticker i ögonen, som tusen nålar som ger smärta ända in i själen. Det är så lustigt också hur jag kan se detta, höra detta, uppleva detta. Hur de bubblar igenom och läcker ut för vissa i form av påståenden och frågar (rangordnar de vanligaste):
1. Har inte du lite för bråttom, man behöver inte göra karriär?
2. Är inte du lite för ung för att arbeta på Handelskammaren?
3. Din företagsidé är mer lik en UF-ide än en "riktig" företagsidé?
4. Har du ens nå vänner i din ålder?
4. Har du ens nå vänner i din ålder?
5. Har dina föräldrar alltid puschat dig? / mycket prestige hemifrån?
6. Föreläser du?! (sägs alltid med en sån där påhittad överraskande min)
7. Du ska passa dig som ung tjej, männen är bara ute efter en sak.
Alltså allvarligt, minst en dag i veckan kommer en ny kommentar. Det här är bara några exempel på allt vad jag får höra. Men jag har liksom lärt mig att hantera det. Men läs nr 7 igen, allvarligt, tror ni jag är född igår eller? Jag har koll. Jag skulle aldrig någonsin låta någon nyttja att jag är ung tjej på det sättet. Det gör mig bara illamående. Jag har väl någon värdighet på mig själv.
Så, en gång för alla, låt mig få be om uppmärksamhet och ursäkt till alla kvinnor som jag går på nerverna för:
Förlåt mig för att jag alltid har varit nyfiken och tar hand om de tillfällen som ges attt lära mig nya saker, förlåt mig för att jag är installerad och född med att ha en positiv attityd, förlåt mig för att jag är flexibel och öppen för förändring och förslag, förlåt mig för att jag hade sådan bra dialog med mina föräldrar som fick mig att tycka att världen är rätt intressant, förlåt mig för att jag ägnat fler timmar åt nyheter och uppmärksammat världens snabba händelser än diskussionerna på twitter om årets big brother deltagare, förlåt mig för att jag vågar säga till människor som är duktiga att dem är det, förlåt mig för att jag brinner för att förstå individen och ligger lördag eftermiddagar och läser om kropp och själ och människans potential att klara av saker, förlåt för att jag vågar säga att pengar är min drivkraft och vill jag ha något så är jag redo att jobba för det, förlåt för att jag kan skratta rakt ut när jag tycker något är roligt och förlåt för att jag tränat upp mitt psyke att lära mig saker snabbare än andra genom att öva härvaro, förlåt för att jag är en grym projektledare och strateg och förlåt så jävla mycket för att du känner dig hotad i min närhet eller omgivning. Men lär dig att leva med det för här är jag.
Förlåt mig för att jag alltid har varit nyfiken och tar hand om de tillfällen som ges attt lära mig nya saker, förlåt mig för att jag är installerad och född med att ha en positiv attityd, förlåt mig för att jag är flexibel och öppen för förändring och förslag, förlåt mig för att jag hade sådan bra dialog med mina föräldrar som fick mig att tycka att världen är rätt intressant, förlåt mig för att jag ägnat fler timmar åt nyheter och uppmärksammat världens snabba händelser än diskussionerna på twitter om årets big brother deltagare, förlåt mig för att jag vågar säga till människor som är duktiga att dem är det, förlåt mig för att jag brinner för att förstå individen och ligger lördag eftermiddagar och läser om kropp och själ och människans potential att klara av saker, förlåt för att jag vågar säga att pengar är min drivkraft och vill jag ha något så är jag redo att jobba för det, förlåt för att jag kan skratta rakt ut när jag tycker något är roligt och förlåt för att jag tränat upp mitt psyke att lära mig saker snabbare än andra genom att öva härvaro, förlåt för att jag är en grym projektledare och strateg och förlåt så jävla mycket för att du känner dig hotad i min närhet eller omgivning. Men lär dig att leva med det för här är jag.
Kommentarer
Trackback
