ginah

En av det är att alltid vara ett team i allt vi gör, vissa saker är jobbiga än den andra och då gäller det att hela tiden kunna hålla ihop. Och vi är otroligt duktiga på det. 

När jag träffade Henrik så hade vi så svårt att kommunicera, han var inte van att prata om alla delar och jag var inte van att vara med någon som inte kunde läsa av mig. Ni kan ju tänka er krockarna. 

Idag är de som att dessa problem aldrig har existerats. 

Henrik har så himla fina sidor som jag aldrig vill vara utan. Otroligt snäll. (De ordet man tyckte var så jävla tråkigt i tonåren och som inte sa någonting, idag är "snäll" för mig ett otroligt fint ord)

Igår kom Henrik in till mig i sovrummet när jag höll på att plocka med mina saker, någon halvtimme innan jag ska åka iväg till Fagersta och frågar mig om han skall hjälpa mig att packa. 

Han plockar fram min favoritväska medan jag får bita mig i tungan för att inte skratta eller ifrågesätta. Jag vart liksom chockad, gullunge vad han tänker alltså. 

Han fortsätter och frågar vad jag vill ha med mig, och han hämtar mitt smink. 

Det är ju inte så att jag ska bort i en vecka. Jag ska sova en natt borta och behöver bara ha med mig de minsta som tandborste, smink, underkläder, nattkläder och nya kläder. Men han ska hjälpa mig. 

Kan man någonsin sluta tycka om denna fina kille?