ginah

Det är sista dagen på Gotland för den här gången och endast några timmar kvar. Jag har haft en morgon utan ström och massor av tankar. Det var som att när all ström lade av så fanns det utrymme för mitt huvud att börja tänka. 

På ett sätt kan det vara jobbigt att vara hemma, ibland känns det som att spola tillbaka några år och komma rakt in i det förflutna. I det här huset har jag gråtit, jag har skrattat, jag har känt besvikelse, jag har känt lycka, jag har känt spänning, jag har varit kär, jag har känt mig dumpad, ja ni ser, huset är fullt av minnen och känslor. För min egen skull kan jag tycka att det är skönt att städa ur. Sist jag var på ön "raderades" mitt rum, Linn tog över det (eftersom det är det största och finaste;) och hennes rum blev gästrummet som jag numera sover i. Men efter bara några dagar känns det som om jag bor här igen, mamma lagar god mat, jag får låna bilarna som jag vill, bebisarna tillhör mig och jag kan ligga i evigheter och stryka handen på min hund. Men helt plötsligt blir man påmind, "Gina du bor inte här längre, du har ett annat hem", givetvis säger ingen så men tankarna går åt det hållet. Igår blev det så självklart, pappa bad mig rensa ur den gemensamma datorn och ta med mina "filer" till min egna dator i Västerås. Det är självklart, det finns ingen anledning att mina gamla bilder på föredetta pojkvänner, festligheter eller gamla bästa vänner ska ligga där och ta plats. Meeeen ändå, mamma och pappa, jag vet att ni är redo att klippa banden helt men det är inte jag. Kan inte jag bara få ha kvar lite saker ifall jag ångrar mig?! jag vet att det inte kommer hända men ändå, jag har det jättefint med Henrik i vår lägenhet men måste allt bort?

 

Idag är jag stark, så jag gör det. Jag rensar bort bilder och tar med mig hem det jag behöver. Puss.