När jag själv är min bästa vän
Hej mina vänner. Jag mår mycket bättre idag, Gotland gör mig lite frisk. Kan ni tänka er att jag har sovit över 12 timmar i natt? (!) Helt galet ju, men otroligt behövligt.
Jag har legat efter lite här i bloggen, ni har ju knappt fått höra någonting om underbara Sälen, har en hög med roliga bilder därifrån med. Ni har inte fått se min klassiska årssammanfattning som jag brukar göra per månad och ni har inte fått höra något alls varför jag bara åkte hem till ön otroligt hastigt. Självklart kommer detta, bara lite senare nu när de har varit mycket.
Jag tror faktiskt att jag börjar med den sistnämnda, varför jag helt plötsligt bara drog mig tillbaka och ville hem till mamma.
Ni som hatar långa texter kan sluta läsa här..
På min utbildning läser vi otroligt mycket om personlig utveckling, hur du får ett annat tänk och en syn på saker, allt från du hanterar vissa situationer till att utmana sig själv. Givetvis läser vi också mer kunskap man kan ta på så som hotellsäkerhet, projektledning, personalfrågor m.m men de saker jag nämna först är det som blir en riktig utmaning. Man får lära känna sig själv på ett helt annat sätt och hur man reagerar. Detta har stressat mig, jag vill prestera men blockar mig själv av vissa anledningar som är ganska oklara, (jag menar att om jag visste va det var så skulle jag göra någonting åt det) kanske att jag lyssnar för mycket på andra, bryr mig om andra före mig osv. Jag vet ärligt inte riktigt.
Jag försöker hinna med och ta in allt i mitt huvud samtidigt som jag ska klara av allt de nya runt omkring. Ny stad, nya folk, nya intryck, nytt sätt att vara på, nytt att sova själv, ja ni fattar. De här har krockat lite. Speciellt min praktikplats också.
Jag ville få en plats som gynnar mig i framtiden, men utvalet är för brett. Jag blir snurrig och ville verkligen känna mig bekväm med den platsen jag skulle vara. Jag valde att fundera ett tag innan jag sökte, en aning för lång stund. Jag bestämde mig, hittade drömplatsen, hade is i magen, åkte dit på intervju, var säker, jag visste vad jag ville. Sen kom de. Av vissa förutsättningar, så fick jag det inte.
Jag tappade lusten men klättrade upp igen, försökte på nytt, kände pirret efter en annan plats men allt gick emot mig. Antingen var vår praktikperiod för kort, eller så hade företagen nyaanställda personer på just den avdelningen där jag skulle vara. Tack ändå för att alla i mötesindustrin är öpnna och hjälpsamma.
Ni som hatar långa texter kan sluta läsa här..
På min utbildning läser vi otroligt mycket om personlig utveckling, hur du får ett annat tänk och en syn på saker, allt från du hanterar vissa situationer till att utmana sig själv. Givetvis läser vi också mer kunskap man kan ta på så som hotellsäkerhet, projektledning, personalfrågor m.m men de saker jag nämna först är det som blir en riktig utmaning. Man får lära känna sig själv på ett helt annat sätt och hur man reagerar. Detta har stressat mig, jag vill prestera men blockar mig själv av vissa anledningar som är ganska oklara, (jag menar att om jag visste va det var så skulle jag göra någonting åt det) kanske att jag lyssnar för mycket på andra, bryr mig om andra före mig osv. Jag vet ärligt inte riktigt.
Jag försöker hinna med och ta in allt i mitt huvud samtidigt som jag ska klara av allt de nya runt omkring. Ny stad, nya folk, nya intryck, nytt sätt att vara på, nytt att sova själv, ja ni fattar. De här har krockat lite. Speciellt min praktikplats också.
Jag ville få en plats som gynnar mig i framtiden, men utvalet är för brett. Jag blir snurrig och ville verkligen känna mig bekväm med den platsen jag skulle vara. Jag valde att fundera ett tag innan jag sökte, en aning för lång stund. Jag bestämde mig, hittade drömplatsen, hade is i magen, åkte dit på intervju, var säker, jag visste vad jag ville. Sen kom de. Av vissa förutsättningar, så fick jag det inte.
Jag tappade lusten men klättrade upp igen, försökte på nytt, kände pirret efter en annan plats men allt gick emot mig. Antingen var vår praktikperiod för kort, eller så hade företagen nyaanställda personer på just den avdelningen där jag skulle vara. Tack ändå för att alla i mötesindustrin är öpnna och hjälpsamma.
När jag inte visste vart jag hamnade fick jag totalpanik, blev stressad. Sen kom liksom hösten rakt in i mig, jag blev sjuk. Jag blev sjukare (ja den historien kan ni ju alla gånger jag har varit hos läkaren, ostolt stammis).
För att korta ner de här så kände jag längtan hem lite, längtan till de lätta igen. Så jag bestämde mig för att åka hem till mamma, ha en produktiv helg där jag får saker gjorda som jag ligger efter med och bara vara med mig själv.
För att korta ner de här så kände jag längtan hem lite, längtan till de lätta igen. Så jag bestämde mig för att åka hem till mamma, ha en produktiv helg där jag får saker gjorda som jag ligger efter med och bara vara med mig själv.
Jag har nu praktikplats, tror det kommer bli riktigt bra. Hamnar i Stockholm från v.3. Den historien tar jag i ett annat inlägg.
Jaja som jag brukar säga, nu ska jag försöka få i mig och sen gå en riktig långpromenad i solsken.
Jaja som jag brukar säga, nu ska jag försöka få i mig och sen gå en riktig långpromenad i solsken.
Kommentarer
Trackback
