Varför mitt försvinnande

Jag har försvunnit från bloggen, jag var iaf borta igår. Och det finns en anledning till det. Mina dagar här på Gotland har varit helt fantastiska, det är liksom bara det att dem flyter samman. Henrik och jag har vår dubbelsäng, varje morgon ligger vi och myser i timmar och kommer nästan upp till frukost vid tidig lunchtid. När man väl tagit sig upp, då får Henrik tag i det lilla man har på sig och drar en tillbaka till sängen, så håller vi på. Han går upp, jag drar tillbaka honom och jag går upp och han drar tillbaka mig. Vi har ledighet och vi kan ligga och dra oss hur länge vi vill. Fort han lägger armarna om mig pirrar det fortfarande i hela kroppen. Ja jag vet, vi har varit tillsammans över ett år men det där daltandet har inte gått ur än. Folk konstaterar och säger "men nu får ni väl ge er", "håller ni fortfarande på?", "brukar inte det där hålla i sig i ca 3 mån?" Jag kan inte låta bli, ibland blir jag alldeles varm när han tar i min hand eller drar fingrarna i mitt hår.
Jag vill bara tala om att han kan bara ocharmig också, som nu. Han ligger och snarkar vid min axel, gullunge!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0