Nytänkande för att inte bli dom där trosorna på tvättlinan
Visst är det skönt att jag har en helt egen sida där jag kan skriva mina synpunkter och åsikter. Tur att det finns. Vad roligt det måste vara för er, att sitta där bakom en skärm och läsa vad jag gör om dagarna och vad jag tycker och tänker. Men egentligen, varför är de så roligt då? Är det så att ni läser för att ni tycker om mig och bryr er vad som händer i mitt liv, eller läser ni från ön min blogg för att ha koll på mitt liv här på andra sidan sjön, eller läser ni kanske för att ni tycker jag är rolig när jag skriver, eller läser ni för att ni tycker mitt liv verkar as töntigt och att jag skriver massa strunt, eller läser ni för att få motivation och inspiration till era liv? Det kan ju inte jag svara på, jag sittter också bakom en skärm, skillnaden är att jag ger ut orden och ni tar in dom. Dessa frågor om varför ställde jag aldrig mig själv när jag började blogga. Det vara bara så himla skönt att få skriva exakt vad man tycker, om vad man vill på en allldeles egen plats. Nu kanske det är de enda jag bryr mig om. Helt plötsligt när jag började nå en hög statistik började jag blogga oftare, jag uppdaterar ofta om vad som hände och vad jag gjorde om dagarna, men de personliga i texterna minskade brutalt. Jag började inte yttra mig så mycket om vad jag tyckte om saker och ting, mer om VART jag var någonstans och VAD jag gjorde där osv.
Nu när jag var på Gotland fick jag en riktig tankeställare. En nära vän sa till mig sådär halvslarvigt något i stil med att de människor som uppdaterar på facebook och bloggar verkar ha en sådan orolig själ. Som att de hela tiden vill tala om för alla andra hur bra dom är, vilka fina ställen dom är på och hur busy deras vardag är. Jag blev lite mörkrädd, för kanske är de precis den fällen jag hamnade i. Jag sänder ut de signaler jag vill angående hur många läsare jag ska ha och vilka läsare jag ska ha. Om jag fryser mitt liv för någon minut så kan jag se hur mycket jag själv är i obalans, och kanske är det därför jag tar till bloggen. Som att jag övertygar mig själv över att det jag gör, duger. För om jag visste att de dög så kanske jag inte skulle skriva ut de på hela facebook och här på bloggen.
För att göra något åt detta har jag två val:
1. Lägga ner bloggen för att lägga all fokus jag kan på min utbildning och att vara anonym ett tag.
2. Sluta blogga för andra och skriva när jag behöver skriva av mig, vara personlig och inte försöka sälja min vardag och sluta med att övertyga om att jag har ett bra liv. Det är inget som är nödvändigt, jag har ett bra liv.
Splittrad som jag är så har jag inte kommit på ett resultat jag är nöjd med ännu.
Men för att känna efter, och få ner den galna stressen i mitt liv, fokusera på rätt saker, ta bort folk som ger negativ energi, sova klokt om natten, byta ut festandet mot kvalitetstid och ha lika hög motivation som jag brukar så tar jag ett internetbreak. Både blogg och facebook. Så, vill man nå mig blir de hedliga gamla hotmail eller på min älskade mobil. Godnatt folk, de är nog fler än jag som borde fokusera på vad de lägger energi på och till vilken anledning.
p.s Jag har lovat mig själv att det här ska hjälpa mig att nå mitt omtalade julmål och bli en bättre och mer öppen vän. Jag tror inte på vänskap, men kanske är det inte så dumt ändå, jag har träffat mina livs glada tjejer här i Västerås och jag vet inte hur många gånger om jag skulle vilja tacka dom för de dom gör.
PUSS
Nu när jag var på Gotland fick jag en riktig tankeställare. En nära vän sa till mig sådär halvslarvigt något i stil med att de människor som uppdaterar på facebook och bloggar verkar ha en sådan orolig själ. Som att de hela tiden vill tala om för alla andra hur bra dom är, vilka fina ställen dom är på och hur busy deras vardag är. Jag blev lite mörkrädd, för kanske är de precis den fällen jag hamnade i. Jag sänder ut de signaler jag vill angående hur många läsare jag ska ha och vilka läsare jag ska ha. Om jag fryser mitt liv för någon minut så kan jag se hur mycket jag själv är i obalans, och kanske är det därför jag tar till bloggen. Som att jag övertygar mig själv över att det jag gör, duger. För om jag visste att de dög så kanske jag inte skulle skriva ut de på hela facebook och här på bloggen.
För att göra något åt detta har jag två val:
1. Lägga ner bloggen för att lägga all fokus jag kan på min utbildning och att vara anonym ett tag.
2. Sluta blogga för andra och skriva när jag behöver skriva av mig, vara personlig och inte försöka sälja min vardag och sluta med att övertyga om att jag har ett bra liv. Det är inget som är nödvändigt, jag har ett bra liv.
Splittrad som jag är så har jag inte kommit på ett resultat jag är nöjd med ännu.
Men för att känna efter, och få ner den galna stressen i mitt liv, fokusera på rätt saker, ta bort folk som ger negativ energi, sova klokt om natten, byta ut festandet mot kvalitetstid och ha lika hög motivation som jag brukar så tar jag ett internetbreak. Både blogg och facebook. Så, vill man nå mig blir de hedliga gamla hotmail eller på min älskade mobil. Godnatt folk, de är nog fler än jag som borde fokusera på vad de lägger energi på och till vilken anledning.
p.s Jag har lovat mig själv att det här ska hjälpa mig att nå mitt omtalade julmål och bli en bättre och mer öppen vän. Jag tror inte på vänskap, men kanske är det inte så dumt ändå, jag har träffat mina livs glada tjejer här i Västerås och jag vet inte hur många gånger om jag skulle vilja tacka dom för de dom gör.
PUSS
Kommentarer
Postat av: Emelie
Rarig! Jag kan bara svara för mig själv och jag läser för att jag tycker så himla mycket om dig och för att du är inspiration på ben. Gör som jag om du tycker att det är jobbigt med alla som syns i statistiken men som aldrig kommenterar, lås bloggen och ge bara personlige invites till de du vill skall läsa. Löste mitt problem: jag fick fortsätta blogga men inte alla nyfikna kunde kasta sig över mitt liv. Kram!
Trackback
