14 dagar av smärta, tårar och trötthet

Jag ska börja med att säga förlåt, det vart ingen gästbloggning igår. Jag gör mitt bästa för att de ska bli de idag, så hoppas hoppas.

Idag blev jag jättetrött på allt, så trött att jag lade märkte till vilka höga suckningar jag gjorde för mig själv. Som ni vet har jag besökt läkare två gånger på två veckor. Så ska de inte alls vara med Gina, jag är en frisk person i grunden, har aldrig haft nå större problem med infektioner och läkemedel bortsett från de sista året. Jag har inte heller vant mig med detta, bara att få stämpeln "sjuk" är jobbigt nog för mig, sen ska jag också försöka klara själva sjukdomen. För två veckor sen var jag sängliggande i tre dagar, jag drack, jag sov och jag åt väldigt väldigt lite. Tillslut när min egna kropp inte hade kraft nog att klara av bacillerna som var i min kropp sökte jag hjälp hos en läkare här i Västerås. Eller rättare sagt vårdcentral. Efter många minuter av fruktansvärt dålig service kom jag tillslut till en läkare iaf, efter ha tagit en massa tester i labbet. Med sprängande huvudvärk, värk i ben & armar och en halvt tappad röst satt jag och försökte övertyga läkaren att jag verkligen var sjuk. Jag fick någon sorts halv oseriös diagnos som sa att jag hade en grov höstinfluensa och lite virus. Tack tack. Då visste jag, på köpet fick jag några ibumetin och alvedon och tispset var att gå hem och sova, drick mycket vatten, ät lite tabletter. Tack tack igen.
De blev bättre men långt ifrån bra, givetvis blir de bättre när alvedon nästan är smärtstillande så varje gång tabletterna hade gjort sitt så var jag tillbaka på ruta ett igen.
En och en halv vecka efter (i torsdags) söker jag hjälp igen för nu har jag feber, ryggont och kraftig urinvägsinfektion. Efter att ha suttit en och en halv timme i väntrummet till läkaren kunde jag inte hålla tårarna borta. Jag försökte än en gång förklara för läkaren att jag har haft urinvägsinfektion förut och att de är exakt samma symptomer nu. Efter en massa test igen, lyssnat på vad jag sagt så tror läkaren att jag har urinvägsinfektion. No shit?! Jag blir galen.
Jag får min antibiotika iaf, får en allergisk reaktion givetvis, huvudvärken är tillbaka och nu lite illamående på det + lite halsinfektion. Min kropp säger ifrån från alla tabletter nu (kan ju faktiskt förstå min mage delvis som nu ätit minst 3 tabletter om dagen konstant i två veckor. Antibiotikan hjälper inte, jag är immun tydligen (blir smått livrädd, att vara immun mot antibiotika är aldrig positivt, vilket innebär att jag också måste ha ett starkare nu - hej förstörd mage) jag ringer tillbaka idag för att bara checka om de ska vara såhär och de ska de givetvis inte. Dom behöver göra ett odlingsprov = en vecka innan svar. Dom hade visst glömt att göra det sist. Jag ska gå i en hel vecka till med detta och dem tipsar mig att dricka lite tranbärdricka så blir de bra. MEN NI TROR INTE JAG GJORT DET ELLER? Hallå är vi i 2011 eller? Hur kan de vara så sjukt dålig kommunikation mellan personalen på en vårdcentral att man glömmer vissa saker?! nej, idag för första gången kände jag någonstans, jag ger upp, jag tar alvedon för livet så känner jag ingenting, sen en viss dag lär jag ju ruttna bort inifrån för att mina infektioner aldrig botades i tid.
Nu har jag skrivit av lite av min ilska. Puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0