Jag gillar Västerås, egentligen

Nu har jag haft så många guldkanter på en dag att jag bara måste dela med mig.
Igår hade vi en lugn klassfest med väldigt god mat. Vid tiotiden är vi några tjejer som bestämmer oss för att kanske gå ut. Så vi drar från den mysiga stämningen i Barkarö till Malins lägenhet där vi skulle mellanlanda innan utgången för att hämta och lämna av några grejer. Efter en galen bilresa hem där vi åkte fel upp mot fyra gånger så började vi snacka väldigt djupa saker på den så kallade miniförfesten. Det blev total kommunikationsbrist och i början var de kul, sen flippade det. Tårar var nästan nära på att fällas och stundtals gånger så satt vi och typ skrek till varandra. Kan inte låta bli att skratta när jag tänker tillbaka på det. Jag minns två saker som var väldigt kul, iaf igår.

Malin: Men då är det bara att korka upp då!
Kristiina: Men vadå torka upp?!

Kriistina: Det är så skönt att snön inte har kommit än..
Malin: Aa, snö är så himla mysigt..

Jaja, när vi sen ska ut så dyker konflikten upp vart vi ska gå någonstans. Alla tycker olika, givetvis. Vi låter taxichauffören bestämma, de blir BMB. Efter det här, lyckas vi alltså:

  • Bli förfölja av en kille som verkar yngre än oss, som tillslut springer ifatt oss
  • Bli nekade, glömde plötsligt bort att jag var under 20. Jag glömde också bort att man går ut 23.00 SENAST här i Västerås. Bad för oss.
  • Ta oss till Pluto, inte planeten utan nattklubben.
  • Komma i slagsmål på dansgolvet, en mot en, en mot tre, två mot 10 vart de tillslut. Kom inte och säg att tjejer inte har gäng. Jag har aldrig slagits på en tjej, kände därför att mitt mål va att få bort vår tjej från högen. Fina flickor slåss inte, men herre gud. Jaja, de slutade med en riktigt sprucken läpp och en polisanmälan. Har jag sagt att jag gillar staden Västerås?
  • Fixa någon sorts ring eller danstävling mitt på golvet, helt plötligt var de som ett event där. Bra jobbat Gina och Marthina! Man ska gå när man har som roligast.
Snacka om berg-o-dalbana kväll. Iband skrattade jag så att jag inte kunde stå upp, ibland så var jag rädd så att jag nästan skakade. 
Ni får höra av mig lite senare, PUSS

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0