ginah

Måndag, ny vecka. Skönt att dagen äntligen börjar leda mot sitt slut. Jag är helt omtumlad i kroppen av alla olika känslor. Jag har, under senaste tiden känt mig så himla ensam, även fast jag vet att jag inte är det så är det den känslan jag fått. Men idag vart det skillnad. När jag gick in på min hotmail (har släppt den seriösa mailen för ett tag) så hade jag fått några mail om min blogg. Folk hade hittat mig på olika sett och ville bara säga att det jag skriver är uppskattat. Jag har ju faktiskt många jag kan vända mig till och igår när jag träffade en vän, en himla nära vän men ändå så ses vi inte så ofta så förstod jag verkligen att jag är ju inte ensam. Bara det att vissa vet att jag är ovan, då finns det dom som ringer varje kväll och säger godnatt. För mig kanske det är allt, det räddar mig för stunden.

Jaja, nog om det. Ikväll behöver jag iaf inte vara ensam, oväntade saker som inträffar är kanske det bästa jag vet.

Ikväll hade vi föräldrarmöte om studenten, galet vad lite tid det är kvar. Blir alldeles varm inombords när jag verkligen förstår att det är mindre än ett halvår tills jag får lämna den här ön, för ett bra tag. Jag vill inte vara sådan, men är de inte tragisk att den jag kommer sakna mest är min mamma? Bebisarna kommer ju följa med!

Nu ska jag sluta skriva här, kan ju inte va roligt att vara med mig när jag är med datorn. Pusspåer.

P.s Imorn är hela dagen proppfull, men jag ska försöka lägga ut lite fina ord jag har fått från en fin människa, om inte imorn så på onsdag. PUSSS igen.