ENKLA ENSAMMA STUNDER

Hej, eller nått. Jag är alldeles matt i hela kroppen efter de sista dagarnas bravader. Jag har levt mitt liv, ut och in, totalt. Ja det var kul och ja det blev vissa baksmällar. Jag känner mig nere, en hel dipp av mörker som bara sköljer över mig. Min kära vän har lämnat sina spår och tagit sin väska och åkt hem, det gillas inte, inte på något sätt. Spåren satt sig i mig och jag förstod verkligen att de är dags för mig, Gina, att komma tillbaka till verkligheten. Jag saknar redan, jag saknar verkligen redan gemenskapen.
Jag vet inte vad som händer nu, jag drar nog mig tillbaka för ett tag, för att förhoppningsvis få tillbaka lite syre för att andas igen. Jag har ett ton bly på mina axlar och en hel grusgrop i min mage, jag kan inte heller sätta fingret på vad de är som är så fel. Hade jag vetat hade jag anpassat mig för länge sen. 
Det är inte långt kvar tills jag flyttar, runt 4 veckor. Detta räddar mig, jag får lämna bubblan här och bara börja om på nytt, på mitt sätt. Vore de inte för omvärlden så hade jag och gotland passat ihop, men nu är omvärlden med och det funkar bara inte. Jag är allldeles för onöjd för att vara här, jag har grävt onödigt stora hål och dem är liksom omöjliga att fylla igen nu när jag kan göra om och göra rätt. Det är så många som tycker och tänker hej vilt, och har de som intresse, men jag vill inte ta del av de, vill inte vara med. Jag vill leva efter de som känns bra och efter de som gör mig glad. När jag gör det och bygger upp min räddning, så finns det alltid personer som vet hur man sparkar ner dom, alldeles för lätt. Personer som tar all energi, pressar ner mitt självförtroende till botten, och personer som njuter av att se mina tårar forsas längs kinderna. 
Egentligen är jag bara trött på livet för stunden, jag är ovant lättprovicerad nu, jag vill liksom komma tillbaka till att känna lycka och nyfikenhet som sitter i och blandar sig. Lycka som tillfredställer mitt humör och mina minnen. Frustationen växer och övergår nästan i depp när jag inser att jag varken kan hitta källor här som ger mig inspiration, motivation eller lycka. Ikväll, när jag tappade taget rejält så hade jag ändå kvar ett knasigt förnuft. Jag vet, att de som får mig att hänga kvar i den där sista tråden är utmaningar. Av utmaningar blir jag målinriktitad och allvarlig, så jag blandade detta med någon sorts av egen humor, och klippte av mitt hår. Ville bara känna om de kändes något. Nu är de bara att utföra resten av to-do listan med våghalsiga utmaningar.
Godnatt säger en förvirrad, halvdeppig, trött, tankspridd och korthårig Gina.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0