ginah

Idag mår jag bra, jätte bra. Sov verkligen länge och behövde verkligen återhämta mig efter en stenhård helg men nu är jag back on track. Känner hur jag har dragit på mig en liten förkylning men de är lugnt! Nej men jag känner hur jag kan skratta till början på det nya året. Underbart med nytt år, och jag älskar den nya början.

Jag är glad, jag är glad för jag vet hur jag är, jag kan mig själv och vet vad som får mig att må bra. Jag lever i nuet och jag har kontroll, jag vet vad jag ska göra med de som tydligen är problem för mig i andras ögon. Jag har egentligen aldrig varit en sådan person som bryr mig om vad folk tycker om mig, kanske att jag har varit uppmärksam ibland om vad vännerna säger man aldrig dom yttre. Men imorse så blev jag faktiskt förvånad över mig själv. Hur lätt det var att skaka av sig något som skulle likna ett nedtryckande mail från en, ja vi kallar det vän.. Jag vill bara skratta, men kunde inte. Jag fick ont i magen, av hur värdelös den personen måste känna sig. Som faktiskt skickar ett mail med lika mycket text som rymmer ett A4 om hur irriterande och fel jag är. Personen har ingen känsla alls, syftet med mailet är att pissa på mig, men istället i mina ögon så tar jag det som en hyllning. Det biter inte på mig. Jag blir bara starkare, och jag är stolt över mig själv hur jag har lärt mig att vända orden till något bra. Jag ska tacka personen, som faktiskt gör det enklare för mig att gå vidare och stå på egna ben. Jag är alldeles snart uppe, det finns några frestelser som gör mig illa som jag än så länge inte kan hålla mig borta ifrån men snart är jag tillräcklig. Den här helgen i Uppsala har gjort mig bättre än vad jag någonsin vågat hoppats på. Jag har levt dagarna som de vore dom sista, jag har skrattat i timmar så att tårarna tillslut har kommit och jag har träffat vänner och härliga personer som jag definitivt kommer hålla kontakten med.

Den här hösten har varit allt annat än lätt för mig. Många vet allt, många vet lite och några få vet ingenting alls. Jag vet inte hur många gånger jag har försökt att stoppa tiden bara för att hitta mig själv igen efter alla tårar och bråk men de har varit omöjligt. Vill man läka och behöver ny självkänsla så ska man aldrig läka på Gotland. Jag hade inget val, skolan höll mig fast och trots en krossad Gina så klarade jag av terminen i skolan. Jag gav all min energi där och behöll varenda betyg i de olika kurserna.

Jag kan om jag vill. Ditt liv blir vad du gör det till, och det här är skiten jag fick ta när jag valde fel. När jag följde hjärtat istället för magen. Mitt nyårslöfte är inte realistiskt. Jag ska följa min mage istället för mitt hjärta. Om man är stark är det en självklar sak, men för mig är det den största utmaningen jag haft i mitt liv.

Jag tror inte på vänskap, inte alls. Efter den här helgen, fick jag lite hopp. När jag låg i sängen i torsdags och jag kände hur saknad och deprimerande tankar tog över så tog Linnea min hand och sa hur glad hon var över att vara med mig. Hon var glad över att vara med mig. Fan henne om hon sabbar det här nu, men till skillnad mot mig så lär hon sig av sina misstag, och jag tror, ärligt nog att hon inte gör det. Kärlek till vad och vem man vill, vänskap som familj eller mer, det ska aldrig vara något man känner sig tvingad till. När jag t.ex. var i ett förhållande kände jag att jag hade det bästa, och det gjorde att jag INTE ville vara med någon annan. Kärlek ska inte binda någon. Det ska vara längtan och trygghet efter någon/något.

Nu sitter jag här hemma, njuter av att ha världens bästa mamma som jämt ger mig energi och skriver en sammanfattning av 2010. Jag gör alltid de i början av januari. Vi får se om den kommer ut i bloggen eller inte. Jag hoppas och vet att ni också gör det. pusspåer. Och som jag alltid säger, ta hand om er.