SUR

hejhejblogg.
Jag ska berätta om min natt, den var förjävlig. Jag ska smitta av mig av mitt dåliga humör till er så ni också blir lite griniga. Puhhh, känns redan bättre.
Jag somnade tidigt (runt elva kanske?) , hade sovsällskap, sjukt mysigt. Sen ringer det precis när jag kommit in i min djupast sömn. Blev as sur av bara det. Skärmen flippade och bara blinkade och precis som jag är blev jag jätte nyfiken på vad personen hade och säga så jag svarade. Jag pratade kanske i 20 min högst. Helt oklart och vad jag vet så sa inget vettigt alls. Personen kanske var ute efter fiska info för jag förstod aldrig vad syftet med hela samtalet var. Något i innehållet iaf gjorde mig sur. Jag kan inte riktigt svara på vad men de kan ha vart att samtalet påminde om någon sorts intervju. När vi hade sagt hej och jag lade på var jag surare än innan. Jag väckte tillomed mitt sovsällskap som låg helt oskyldig i sängen och började svära och säga massa onödiga saker. Personen somnade om. Sen så börjar sms:en rulla in. Jag blev galen för att jag inte kunde somna om och alla ord som bildat bilder i mitt huvud bara rullade som en film på näthinnan. För mitt humör, för att det är svårt att uttrycka sig på sms (ville inte ringa upp igen och börja ifrågesätta en massa när jag inte sov själv) så blev de att en konflikt uppstod. Jag såg ingen väg ut och ju mer och mer som skrevs så blev de bara mörkare och jag tänkte bara: Vad i helvete skulle jag vakna för av samtalet och få höra sånt här? Varför kunde inte jag gjort som alla andra kvällar och ha satt min mobil på ljudlös så att man fick sova. Jättesur.
Sms höll på till halv tre i natt och jag vara så nära många gånger att bara slänga min mobil i väggen. Jag vart så jävla arg att jag var tvungen att gå ut och sätta mig och lugna ner mig. Jag satt ute i vinterkylan med täcket och bara kollade.
Jag gick in och somnade vid halv 4 någon gång. Vaknade 6 imorse helt kallsvettig över alla mardrömmar jag drömt. Jag tog på personen i handen och låg och chippade efter luft. Paniken tog över och jag hatar nätter när jag sover dåligt. Fan, ännu surare. När jag tillslut råkade slumrat till så hör jag kattgnäll. Jag hatar katter, läskiga katter utan personligheter. Dom skrapade på dörren och det lät som i en riktig skräckfilm. Usch. Vid det här laget när klockan var halv 7 gav jag upp. Som med det mesta nu. Jag orkar inte. Från och med nu, inga frestelser, ingenting. Jag är sur.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0