ginah

Jag ska faktiskt börja med att hylla dom som kan trivas på den här ön. Det är ju vackert och så alltså, men nej, för mig är det inte mer. Jag kan knappt vänta tills jag bara får lämna detta liv. Eller rättare sagt, lämna livet på den här ön. Jag har varit med så många gånger förut, och tills slut, efter ha lagt så jäkla mycket energi på det, kan jag inget annat än skratta när jag får höra helt galet bra lögner. Det första jag fick höra imorse när jag kommer till mitt lags match är; "äru bakis?". Jag lev så chockad över frågan och tonläget att jag knappt kunde svara. Först började jag liksom vända mig om för att se om personen pratade med mig. Måste ju tagit fel. Men personen pratade med mig, och medans jag skrattar får jag fram "haha va, jag? nej jag jobbade natt igår"...

Även om jag inte ville tänka så rullade ändå tankarna om varför personen frågade. Har jag liksom sjunkit så långt ner till botten med mitt liv att jag ser bakis ut när jag inte tagit en ändå droppe alkohol på en hel helg? Jag vet att jag haft det jobbigt, jag vet att jag inte har samma lyster som förut, men så farligt är det väl inte.

Det jag egentligen skulle komma till var att jag ifrågesatt personen varför hon frågade och då fick jag det självklara svaret, som jag borde listat ut själv; hon hade hört att jag var ute igår.. Då kommer vi till det här roliga och diffusa. Vad går gränsen där man är ute? Jag jobbade natt igår på nattklubb. Var jag ute då? Haha, jag kopplar ihop det här till härliga Gotland. Varför inte bara skippa det här med Region Gotland, det här med idrottens ö, och istället har en slogan som är i liknelse med:

Välkommen till Gotland, det du inte vet om dig själv vet alla andra. Mycket säljande och mycket lockande, känner ni också hur suget bara kommer efter att spendera en helg här? Okej, jag ska inte köra över och manipulera (som många tycker att jag gör) utan jag tror också ni har fattat budskapet.

Jag ska avsluta med att vara lite ärlig, rätt ordval: brutalt ärlig.

Jag vet att det finns många personer som gör allt för att sänka mig, ni njuter av att se andra misslyckas just för att ni kanske aldrig kommer ta chansen att lyckas själv. Jag tänker inte gå in på djupet av vad det handlar om men fel är det. Jag ska bara ge er ett litet tips,till er som tycker att mitt liv verkar jätte roligt och ni som ringer skyddat nummer för att ni inte står för vilka ni är.. Varför jag har blivit den jag är idag, är för att jag tar inspiration från mina förebilder. Istället för att sitta och sura för att någon annan har lyckats så lyssnar jag faktiskt på dem och ser vad dom har att lära mig. Ingen är självlärd från början på alla plan och väljer man att bemöta alla med avund så kommer man aldrig att kunna komma någonstans. Så helt enkelt, titta, ta in och läs av dom som är duktiga på det du prioriterar och låt dina förebilder ge dig motivation.

Det låter konstigt, men det finns ingen som har lärt mig så mycket om detta som mitt senaste förhållande gjorde. Han fick mig att inse, att jag kommer aldrig att förlora på att våga vara stolt och beundra dom som är unika.