ginah

hejhejblogg.
Igår var det en lugn hemmakväll. Min mam kom äntligen hem tillslut. Gårdagen var jobbig, för mycket prestation. Jag har verkligen en sån tid nu då allt ska prova på hur mycket jag orkar och vad jag går för. Min telefon gick otroligt het igår med alla olika otrevliga sms och samtal. Istället pratade jag kort med Nic, hoppas, hoppas vi kan ses idag. Om min huvudvärk ändå kunde pysa iväg lite.
Nu är jag medveten av att jag gör helt fel, men bara för att kanske en gång för dem flesta säga hur jag känner så tänker jag göra det. (Jag gör helt fel för att personerna bevakar mig tio ggr om dagen nu) Och man ska inte lägga energi på sådana. Men, jag lägger energi på sådana jag gillar eller har gillat. Och ni har en gång, (otroligt svårt det var att se det framför sig, att ni faktiskt har vart några av de närmsta.)
Jag förstår inte hur ni orkar hålla på, hur ni orkar dra era slutsatser som ni tror att det är, hur ni ens orkar bry er när ni vet att de inte gör någon skillnad, hur ni ens orkar försöka trycka ner mig, hur ni ens orkar göra sådan stor grej av det att oskyldiga blir inblandade, hur ni ens orkar försöka vara så tuffa när det inte är öga mot öga?
Jag har liksom mina närmsta, och ni era. Vilket jag inte alls har problem med. Lägg ner eran påhittade attityd.