ginah

Allt är nere, nere vid botten. Jag ska försöka börja blogga vanligt igen hade jag tänkt. Men förklaring varför jag vart så dålig är att jag har bara velat vart för mig själv, att få tänka klart helt själv.

Jag mötte honom igår för att vi skulle prata ut, inget var kul, det var bara hemskt. Bara jag såg honom fick jag flashbacks sen vi var tillsammans. Allt det där när man möttes och man ville säga "Jag har tänkt på dig hela dagen". Det hade jag ju, men inte så. Vi var ute och gick i två timmar och vi bara pratade, senare gick vi hem till honom och fortsatte att prata ut, men kom då in på dom mer intima grejerna som verkligen sårade mig igen, Den bittra sanningen. När han sa sakerna, så ville jag bara säga "Nej stopp, sluta, jag vill inte höra".
Det kändes ändå skönt då, att bara få säga vad man tycker. Att jag var djupt besviken på båda och en hel del annat. Nu är det annorlunda. Jag fick ett tydligare sätt att se allt på igår och fick också en känsla av att jag visste vad som skulle hända och hur jag skulle göra.
Jag hoppas verkligen att båda två förstår nu vad dom gav sig in på, jag skyller inte mer på den ena eller den andra, MEN jag själv vet vem som har störst del i det här.
När du sa att du ville fortsätta umgås som kompisar för att du tyckte om mig visste jag inte vad jag skulle säga. Jag tror dom flesta vet att när man säger att man ska vara kompisar efter så blir det aldrig så. Och tror jag inte jag orkar med det heller. Nu är det bara för min del att svälja, tänka och gå vidare.

Idag tog mamma med mig på stranden, för att jag ska försöka koppla bort allt, så just nu är dagens räddare min mp3 som jag håller så kär. Det finns inget som ibland läker något så bra som musik. Veckans musik jag inte lämnar ifrån mig verkar bli Kelly Clarkson, hon passar mig även vilket väder, humör eller hur någonting är. Ikväll hoppas jag att Nicole min älskling kommer förbi en stund. Nicole fyller redan 16 på måndag och hon den andra fyller dagen efter. Jag vet inte hur jag ska göra med de, när jag ser bakåt så finns det nog ingen av hennes födelsedagar som jag inte vart med på så länge hon inte har varit bortrest. Aja, borde jag åka dit även fast allt har hänt? Det återstår att se.